Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han föddes den 11 nov. 1845 i Paris, son till en fattig privatlärare,
hvilken själf undervisade sin son och gjorde honom till student redan
vid 16 års ålder. Den unge Jules måste för sitt uppehälle söka en plats
i verken, men kunde ej uthärda länge där, utan kastade sig in i
journalistiken, först i Paris, sedan i landsorten. Med lidelse och kraft
bekämpade han från allmän-revolutionär synpunkt käjsardömet och
dömdes till 6 månaders fängelse för uppmaning till revolution för att
förebygga kriget När Kommunen proklamerades i Paris sökte Guesde förmå
Montpellier att resa sig, men misslyckades.
Thiers’ segrande republik var långt hårdare mot socialister än
Napoleons käjsardöme varit. I juni 1871 dömdes Jules Guesde för en artikel,
hvari han dristat försvara Pariser-kommunen, till fem års fängelse. Han
undkom till Genève, där han gick in i Intemationalen, men undvek att
taga bestämdt parti i den då som häftigast pågående striden mellan
Marx och Bakunin; dock lutade han åt den sistnämnde. Men han lärde
sig under dessa landsflyktens år den järnhårda marxistiska logiken,
klasskampens oförsonliga teori, och han öfvade sig att bruka sarkasmens
bitande vapen, hvilket låg så väl till för hans natur.
»Rätten skall segra!» hade de gamla franska idealistiska socialisterna
sagt. »Makt går framför rätt!» hade Bismarcks realism svarat. »Godt,
så göra vi rätten till makt!» kom slutsatsen från den tyska
socialdemokratin.
Med dessa intryck och påverkningar vände Jules Guesde hösten 1876
hem till Frankrike och samlade snart i Paris kring sig en grupp
arbetare och studenter i hänförd tro på den nya vetenskapliga socialismen.
Tiden var grå och trist. Frankrike var förödmjukadt och förlamadt efter
sitt fruktansvärda nederlag och arbetarne svaga och skrämda tillbaka
efter åderlåtningen i Kommunen. Jules Guesdes profetiska gestalt med
sina väldiga hårmassor och det ramsvarta jätteskägget, hans föraktfulla
kritik öfver det bestående borgerliga samhället hans förkunnelse af en
socialism, som dref marxismen till dess yttersta logiska konsekvenser och
sålunda såg proletariatets seger som oundvikligt förutbestämd af
historien och nödvändiggjord af själfva lagarna för de industriella samhällenas
utveckling — allt passade till tiden och stämningen och blef
utgångspunkten för en kraftfull rörelse.
Få veckor efter Guesdes hemkomst sammanträdde den första franska
arbetarkongressen.
Kommunen hade själfklart dragit med sig i sitt fall allt hvad som
i slutet på 60-talet hunnit spira upp i Paris af facklig och kooperativ
arbetarrörelse. Men de sociala förhållandena göra sig gällande trots
alla de blodigaste undertryckningsförsök. Strejker utbröto, alldeles som
förr, än här än där i landet Oorganiserade som arbetarne voro kunde
de i regeln blott vinna hvad som möjligen föll i första anstormen, och
de förmådde ej hindra repressalier. Men likafullt stod det där på nytt
lifslefvande, detta sociala problem, som bourgeoisin hoppats lösa åtmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
