Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finance stod ganska ensam att varna för att vänta för mycket af
pro-duktionsföreningar, för hvilka arbetame efter hans mening ännu ej voro
mogna.
»Arbetets frigörelse» var visserligen målet äfven på denna kongress,
men man menade därmed endast att få en rättvisare jämkning i
förhållandet mellan kapital och arbete. Om att expropriera kapitalistklassen
var icke alls tal, och man t. o. m. uttalade sig mot strejker, såsom
tve-äggade vapen. Intet under att den reaktionära och liberala pressen var
förtjust öfver en så »förnuftig» arbetarkongress, medan däremot de
landsflyktiga från Kommunen bittert klagade öfver dessa fackföreningsmän,
som kröpo till korset för bourgeoisin och förnekade revolutionen.
Man må dock ingalunda föreställa sig att denna kongress, som
kom med dylika uttalanden i tanke att vara praktiskt och positivt
gagnande för sin klass, därför helt såg med bourgeoisins Ögon. Den
omedvetna socialism, som slumrar hos hvarje proletär, stack allt emellanåt upp
hufvudet midt i moderationen. Så finner man i en mellansats i en
resolution en fördömelse Öfver »räntan, som tillåter en del af samhället att
lefva på andras arbete och möda», och på ett annat håll heter det att
»arbetaren måste äga sitt arbetsmedel för att kunna få fulla afkastningen
af sitt arbete». Ja, det sades klart ut att »så snart republiken är tryggad,
måste arbetame samlas kring sina egna intressen.» Det vore en illusion
att vänta några som hälst allvarliga reformer af något bourgeoisi-parti.
I tankar af detta slag låg redan fröet till den klara socialistiska
klasskamp, som kongressen ej ville veta af. Och det är betecknande att ingen
fråga dryftades så lifligt som nödvändigheten af arbetarkandidaturer till
parlamentet
Man beslöt hålla en ny kongress i Lyon 1877. Men stora politiska
bändelser kommo emellan. Presidenten Mac Mahon företog ett slags
statskupp, upplöste riksdagen den 16 maj 1877, och den kampregering
lian tillsatte, »den moraliska ordningens» regering som den själf döpte
sig, gjorde allt för att genom det skamlösaste valtryck och förföljelser af
alla slag mot alla demokratiska elementer försäkra sig om en
högermajoritet i den nya kammaren.
Beräkningen slog dock fel. Under Gambettas ledning organiserades
det republikanska motståndet, och den 14 okt. 1877 återvaldes den
hemskickade republikanska majoriteten. Mac Mahon försökte ännu trotsa
folkviljan, men föll till föga inför kammarens beslutsamma hållning och
ännu mer inför arméns opålitlighet till den planerade statskuppen.
Socialisterna hade under denna kris tagit parti för republiken, trots
dess herrskande bourgeoisi. Jules Guesde och hans vän Gabriel Deville
anbefallde arbetame att rösta på republikaner, men visserligen tilläde de,
att så borde ske för att Gambetta och hans radikala parti måtte kunna
komma till makten »och då förstöra det förtroende, hvarmed arbetare,
småborgare och bönder ännu omfattade dem». Den 18 nov. 1877 utkom
iörsta numret af Guesdes tidning LEgalité (Jämlikheten). Detta lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
