Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckoblad populariserade marxismen, men försmådde det radikala
fras-makeri, som haft en så bred plats i den franska revolutionära pressen.
Där skrefvo äfven tyska och belgiska socialister, Liebknecht, Bebel och
Caesar de Paepe. Internationalismen stod vid den franska marxismens
vagga.
Den på grund af krisen uppskjutna kongressen hölls i Lyon 28 jan.—
8 febr. 1878. Ramen var något vidare än i Paris, ty äfven ombud för
landtarberare, handelsbiträden och lärare hade tillträde. Tonen var också
redan skarpare. En delegerad från Algier kom att fälla ett ord af hyllning
åt Jules Simon. Det mötte häftiga protester, och Calvinhac ropar: »Jag
förstår icke hur i en församling af socialister, hvilkas bröder försmäkta
under Söderhafvets sol, man kan hylla en man, som icke velat rösta för
amnestin 1»
Icke desto mindre upprepades Pariser-resolutionema, men man tolkade
redan den kooperativa sammanslutningen på annat sätt, såsom ett
kampmedel, och klasskampens realitet framhölls med all tydlighet. Ett
Pariser-ombud Dupire framlade t. o. m. ett fullständigt utfördt kollektivistiskt
program (som nog Egalités redaktion haft sitt finger med i) och hvari
visades otillräckligheten hos den ensidiga kooperationsidén, utan
indragning af kapitalisternas egendom. Denna framställning rönte lifligt
bifall, men det blef nu positivisten Finances tur — han som 1876 varit
den radikale 1 — att försvara privategendomen mot det tyranni, som efter
hans mening måste åtfölja produktionsmedlens socialisering. Kongressen
åhörde med stort intresse deras debatt, men majoriteten ansåg att denna
»teoretiska stridsfråga» icke hörde hemma på en praktisk arbetarkongress
och vägrade af denna grund, mot ett 20-tal röster, att antaga ett af
Dupire föreslaget principuttalande.
På samma gång uttalade kongressen sig i annat sammanhang för
att arbetarkandidatema skulle godkänna »det socialistiska programmet»
och att ’»det socialistiska arbetarpartiets röster vid omvalen borde gå
till den mest radikale republikanske kandidaten». Kongressen stiftade
sålunda, utan att själf riktigt veta af det, ett socialdemokratiskt parti
med klokt beräknad valtaktik. ’
Nu behöfdes tydligen blott en ordentlig utmaning från de
makt-hafvandes sida för att detta parti skulle stå där med full klarhet om sig
själf, om mål och medel. Den lät icke länge vänta på sig.
Lyon-kongressen hade gifvit Paris-ombuden i uppdrag stt söka få
till stånd under 1878 års världsutställning en internationell
arbetarkongress. Dessa sökte också utverka tillstånd härtill, men stötte på
absolut motstånd hos konseljpresidenten Dufaure, Intemationalens gamle
fiende. Då ingrep Guesde, som redan förut fått till stånd en blandad
kommitté af fackföreningsfolk och socialistiska grupper, »handens och
hjärnans arbetare». När fackföreningarna tvekade inför polisförbudet,
inkallade den nya kommittén ensam en privat internationell sammankomst,
som skulle hållas i den ofta nämnde Finances enskilda bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
