Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningslöst man i England straffar stöld. I stället för att gå till det ondas rot och undanrödja
dess orsaker nöjer man sig med att hänga tjufvarne. Där pängarna äro driffjädern för allt, är
det omöjligt att samhället kan förvaltas rättfärdigt och trifvas. »Så länge privategendomen
består, komma fattigdomens bördor oeh bekymmer att bli de flestas och bästas lott.»
I Utopia däremot äro lagarna få, förtjänsten erhåller hvad den tillkommer och alla lefva
i öfverflöd. Alla samhällets medlemmar äro jordbrukare, men ha vid sidan däraf någon annan
sysselsättning efter fritt val. Den dagliga arbetstiden är 6 timmar — mer än nog för att
betrygga en angenäm tillvaro — och konsten gör lifvet till en fest. Hvar enskilds intresse
sammansmälter med det helas fördel. Den största omsorg nedlägges på allmän folkuppfostran. De
flesta brott försvinna, då frestelserna att begå dem upphöra.
Boken slutar med en skarp kritik af de europeiska samhällena, där arbetaren lefver sämre
än ett lastdjur, medan ockraren är ansedd för sin rikedom. »Vid Gud», utbrister Raphael, »då
jag tänker på saken förefaller mig sannerligen hvarenda nuvarande stat vara en sammansvärjning
af de rika, hvilka under föregifvande att det sker till det allmänna bästa blott fullfölja sin egen
fördel och med alla knep och konster sträfva efter att tillförsäkra sig besittningen af hvad de
med orätt tillskansat sig samt att utplundra de fattigas arbetskraft så billigt som möjligt. De
stadgande/t, som härtill kunna vara tjänliga, utfärda de rika i samhällets namn och
kalla dem lagar.*
Thomas More, som redan vid tröskeln till kapitalismens tidsålder
pekade på socialismens nödvändighet, steg som ämbetsman ända till
lordkanslär, men ådrog sig den ombytlige kungens onåd och blef
af-rättad som »högförrädare». Hans »Utopia» var tills vidare en ropande
röst, verkande blott på enstaka bland de högst bildade, och fick ingen
omedelbar praktisk betydelse. Tvärtom fortgick den engelska staten på
det hänsynslösaste vis på sin bana såsom endast de rikes tjänare. För
att drifva det nybildade proletariatet till underdånigt arbete på de vilkor
som bjödos Tyggade man för inga medel. De grymmaste straff:
hängning, piskning, brännmärkning och lemlästelse, användes mot den som
icke ville taga arbete. De fattiga reste sig gång på gång, men dessa
osammanhängande ansatser kväfdes regelbundet i blod. Så samlade en
viss Robert Ket i Norwich en bondehär på 16,000 man, som han eldade
till hämnd mot de stora jordägame. »Man har stulit från oss den
gemensamma jorden, som vi ärft från våra förfäder, och gjort den till deras
privategendom. Nu fordra vi att deras privategendom återgår till oss
igen.» Ket höll mönstergill ordning i sitt läger och straffade strängt alla
våldsdåd. Regeringen sände mot honom en hel armé af tyska och
italienska legoknektar. Deras öfverlägsna beväpning och krigskonst segrade
öfver bönderna, och blodbadet blef så stort, att man till- sist måste sluta
på adelns föreställningar, ty godsägame började bli oroliga att icke få
kvar något arbetsfolk. Ket och en hans bror föllo lefvande i segrames
händer och afrättades under de ohyggligaste marter — de hade ju
angripit det heligaste af allt, den heliga privata äganderätten till jorden I
När Cromwells puritanska småborgare på 1600-talet krossade den
kungliga despotismen, bildade arbetame den stora folkrörelsens venstra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
