Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den lilla sjöjungfrun - 9. Kejsarens nya kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördragit och höjt dig till luftandarnes verld; nu kan du sjelf
medelst goda gerningar om tre hundra år skapa dig en odödlig själ.
Och den lilla sjöjungfrun lyfte sina hvita armar upp mot
Guds sol, och för första gången kände hon tårar. — På
skeppet var åter buller och lif; hon såg prinsen med sin vackra
brud leta efter henne, och de stirrade vemodigt ned på det
bubblande skummet, som om de vetat, att hon hade störtat
sig i vågorna. Osynlig kysste hon brudens panna, log åt
honom och steg med de andra luftens barn upp på den
rosenröda sky, som seglade i luften.
— Om tre hundra år sväfva vi sålunda in i Guds rike!
— Äfven förr kunna vi komma dit, hviskade en.
Osynliga sväfva vi in i menniskornas hus, der det finnes barn, och
för hvarje dag vi finna ett godt barn, som gör sina föräldrar
glädje och förtjenar deras kärlek, förkortar Gud vår pröfvotid.
Barnet vet inte, när vi flyga genom rummet; och när vi då af
glädje le öfver det, tages ett år från de tre hundra; men se
vi ett oartigt och elakt barn, måste vi gråta sorgens tårar,
och hvarje tår lägger en dag till vår pröfvotid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
