Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Elfkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den smällande kölden. Du skall nog få berätta, ty det
kan ännu ingen riktigt der uppe. Och så skola vi sitta i
stenstugan, der furublosset brinner, och dricka mjöd ur de gamla
norska kungarnes guldhorn. Necken har skänkt mig ett par
stycken, och när vi så sitta, kommer garboen [1] och gör visit;
han sjunger alla säterflickans visor för dig. Det skall bli
muntert! Laxen skall hoppa i forsen och slå mot stenväggen,
men han kommer ändå inte in. — Ja, du må tro, att vi ha
det godt i det kära, gamla Norge. Men hvar äro pojkarne?
Ja, hvar voro pojkarne? De sprungo omkring på fältet och
blåste ut
lyktgubbarne, som kommo
så hyggligt och ville
anställa fackeltåg.
— Är det skick
och skäl att löpa
omkring så der? sade
trollgubben. Nu har
jag tagit en mor åt
er, nu kunnen I ta
en moster.
Vi ha det godt i det kära, gamla Norge. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>