- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
374

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Skuggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sköna, det var för de flesta liksom rosor för en ko.
Slutligen blef han riktigt sjuk.

— Ni ser verkligen ut som en skugga! sade folk till honom,
och det gick en rysning genom den lärde mannen, ty han hade
sina egna tankar dervid.

— Ni bör resa till ett bad, sade skuggan, som kom och
besökte honom; det är inte annat att göra. Jag skall taga er
med för gammal bekantskaps skull; jag betalar resan och ni
gör beskrifningen och muntrar mig litet under vägen. Jag
ämnar mig till ett bad; mitt skägg växer inte ut som det
skulle; det är också en sjukdom, och skägg måste man ha.
Var nu förståndig och tag emot anbudet! Vi resa ju som
kamrater.

Och så reste de. Skuggan var nu herre, och herrn var nu
skugga; de åkte med hvarandra, de redo och gingo
tillsammans, sida vid sida, framför och bakefter, allt efter som solen
stod; skuggan visste alltid att hålla sig på herrplatsen, men
detta tänkte den lärde mannen icke så mycket på; han var en
mycket godhjertad menniska och särdeles mild och vänlig, och
så sade han en dag till skuggan: Efter som vi nu blifvit
reskamrater, såsom vi äro, och vi tillika vuxit upp tillsammans
allt ifrån barndomen, så kunde vi väl dricka duskål; det är
ändå mera förtroligt.

— Ni säger något! sade skuggan, som ju nu var den
egentlige herrn. Det är mycket öppet och välment sagdt, jag
vill vara lika välment och öppen. Ni, som är en lärd man,
vet nog säkert, huru underlig naturen är. Somliga menniskor
kunna inte fördraga att röra vid gråpapper, ty då få de ondt;
på andra går det genom merg och ben, om man gnider en spik
mot en glasruta. Jag har en likadan känsla, då jag hör er säga
du till mig; jag känner mig liksom nedtryckt till jorden, till
min första ställning hos er. Ni ser att det är en känsla, som
inte är stolthet. Jag kan inte låta er säga du till mig, men
jag skall gerna säga du till er, så är hälften undangjord.

Och så sade skuggan du till sin forne herre.

— Det är ändå bra galet, att jag skall säga ni, då hon
säger du! tänkte han, men nu måste han hålla ut.

Så kommo de till en badort, der det fans många främlingar,
och bland dessa en vacker kungadotter, som hade den
sjukdomen, att hon såg allt för väl, och det var nu så ängsligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free