- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
455

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. »Allt på sin rätta plats!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gårdfarihandlaren herre på gården. Men från den stunden var
der slut med allt kortspel. — Det är en dålig läsning, sade han.
Den kommer derifrån, att då fan första gången såg Bibeln, ville
han göra efter en sådan, som skulle vara likadan, och så
uppfann han kortspelet.

Den nye godsherrn tog sig en fru, och hvem var hon, om
icke den lilla gåsvakterskan, som alltid hade varit sedesam,
from och god! Och i de nya kläderna såg hon så fin och
vacker ut, som om hon varit en boren förnäm jungfru. Huru
gick då det till? Ja, det är en för lång historia i vår
brådskande tid, men det gick så till, och det vigtigaste kommer
efteråt.

Rikligt och godt var det på den gamla gården; mor
förestod sjelf det inre och far det yttre; det var som om
välsignelsen flödat fram, och der välstånd råder, der kommer välstånd
till huset. Den gamla gården blef putsad och målad,
grafvarna rensade och fruktträd planterade; vänligt och godt såg
der ut, och golfven voro blanka som ett skärbräde. I den
stora salen satt frun om vinteraftnarna med alla sina pigor
och spann ull och lin, och hvarje söndagsafton lästes der högt
ur Bibeln, och det af justitierådet sjelf, ty han blef justitieråd,
gårdfarihandlaren, men det var först på hans mycket gamla
dagar. Barnen växte upp — det kom barn — och alla blefvo
de väl uppfostrade, men alla hade de icke lika goda
hufvuden, såsom det är i hvarje familj.

Men pilgrenen der ute hade blifvit ett stort, präktigt träd,
som stod fritt och oklipt. — Det är vårt stamträd! sade det
gamla folket, och det trädet skulle hållas i akt och ära, sade
de till barnen, äfven till dem som icke hade goda hufvuden.

*



Och nu hade hundra år förflutit.

Det var i vår tid; sjön hade blifvit en mosse, och den gamla
herrgården var liksom utplånad; der stod en aflång vattenpuss
med en smula stensättning vid sidan; detta var återstoden af
de djupa grafvarna, och här stod ännu ett präktigt, gammalt
träd med hängande grenar, det var stamträdet; det stod och
visade, huru vackert ett pilträd kan bli, när det får lof att
sköta sig sjelft. Visserligen hade det remnat midt i
stammen, från roten ända upp till kronan, och stormen hade


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free