Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 75. Ib och lilla Kristina
- 76. Dummerjöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktigt kände. Det var hennes äldsta lilla barn, också en liten
Kristina, som led nöd och svält med henne och som hade fört
Ib dit upp.
— Jag fruktar att jag dör ifrån det stackars barnet!
suckade hon; hvart i all verlden skall det då taga vägen? —
Mera förmådde hon icke säga.
Och Ib tände åter en svafvelsticka och hittade en ljusbit;
den brann och upplyste den usla kammaren.
Och Ib såg på den lilla flickan och tänkte på Kristina i
unga dagar; för Kristinas skull kunde han bli god mot detta
barn, som han icke kände. Den döende såg på honom; hennes
ögon blefvo allt större och större — kände hon igen honom?
Han visste det icke, icke ett ord hörde han henne säga.
*
Och det var i skogen vid Gudenå, nära Seishede; luften var
grå, ljungen stod utan blommor, vestanstormarna drefvo det gula
löfvet från skogen ut i ån och bort öfver heden, der
torfkojan stod, i hvilken nu bodde främmande folk; men under
Åsen, godt i lä bakom höga träd, stod det lilla huset,
hvitrappadt och måladt; inne i rummet brann torfven i
kakelugnen; inne i rummet var solsken, som strålade från två
barnögon; vårens lärktoner ljödo i talet från en röd, leende
barnmun; der var lif och munterhet, lilla Kristina var der. Hon satt
på Ibs knä; Ib var för henne far och mor; dessa voro borta,
såsom drömmen är det för barnet och den fullvuxna. Ib satt
i det nätta, prydliga huset, en välmående man; den lilla
flickans mor låg på fattigkyrkogården vid kungens Kjöbenhavn.
Ib hade pengar på kistbottnen, sade man, guld från mull,
och han hade ju äfven lilla Kristina.
*
76.
Dummerjöns.
Ute på landet låg en gammal herrgård, och på den bodde
en gammal herreman, som hade två söner, hvilka voro så qvicka,
att hälften varit nog; de ville fria till kungens dotter, och
det kunde de våga, ty hon hade låtit kungöra, att hon skulle
taga till man den, som hon funne kunna bäst tala för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0521.html
