Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Soppa på en korfsticka - 2. Hvad den första lilla råttan hade sett och lärt på resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt an på, uti hvilka händer den kommer. Jag blef verkligen
riktigt rörd; jag grät, som en liten råtta kan gråta, af idel glädje.
Natten var allt för kort, men den är nu inte längre der
uppe vid denna tid. I dagningen kom en vindfläkt,
vattenspegeln på skogssjön krusades, alla de fina, sväfvande slöjorna
och flaggorna flögo bort i luften; de gungande kioskerna af
spindelväf, hängbroarna och balustraderna och hvad de allt
hette, som voro uppförda från blad till blad, flögo bort som
ett intet. Sex alfer kommo och lemnade mig min korfsticka
och frågade mig, om jag hade någon önskan, som de kunde
uppfylla; då bad jag dem säga mig, huru man kokar soppa på
en korfsticka.
— Huru vi bära oss åt! sade den förnämste och skrattade.
Det såg du ju alldeles nyss. Du kände väl knappast igen din
korfsticka?
— Jaså, I menen på det viset, sade jag och berättade
helt öppet, hvarför jag var på resa och hvad man hemma
väntade sig af den. Hvad gagn, frågade jag, ha väl råttkungen
och hela vårt mäktiga rike af att jag sett den här härligheten?
Jag kan inte skaka den ut ur korfstickan och säga: Se här är
stickan, nu kommer soppan! Det vore ju ändå alltid ett slags
anrättning, när man vore mätt.
Nu doppade alfen sitt lillfinger ned i en blå viol och sade
till mig: Se nu på! Jag bestryker din vandringsstaf, och när
du sedan kommer hem till råttkungens slott, rör då med
stafven vid din konungs varma bröst, så spricka violer ut omkring
hela stafven, och det till och med under den kallaste vintertid.
Se der har du således någonting hem, och ännu litet till!
Men innan den lilla råttan sade hvad detta lilla var, vände
hon sin staf mot kungens bröst, och verkligen sprack nu ut
den vackraste blombukett, som doftade så starkt, att
råttkungen befalde, att de råttor, som stodo närmast spisen, genast
skulle sticka sina svansar i elden, så att man skulle kunna
få litet svedd lukt, ty den der violdoften var outhärdlig,
den var inte af det slag, man tyckte om.
— Men hvad var det der lilla till, som du talade om?
frågade råttkungen.
— Jo, sade den lilla råttan, det är det som man kallar
effekten! Och så vände hon om korfstickan, och då funnos inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
