- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
17

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. »Pebersvendens» nattmössa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der har man gjort tysken orätt: »Häuschen» skulle man säga,
och det betyder: små hus. De små husen der voro då och
många år derefter icke stort annat än träbodar, nästan sådana
som vi nu se uppstälda på marknaderna, ja, litet större kanske
och med fönster, men rutorna voro af horn eller oxblåsa, ty
den tiden var det för dyrt att ha glasrutor i alla hus; men
det var också så långt tillbaka i tiden, att farfars farfars
farfar, då han berättade derom, äfven kallade det »i forna dagar»;
det är flere hundra år sedan.

De rika köpmännen i Bremen och Lübeck drefvo handel i
Kjöbenhavn; sjelfva kommo de ej hit upp, de skickade sina
svenner, och dessa bodde i träbodarna vid »Småhusens gata»
och höllo försäljning af öl och specerier. Det var nu så rart
det tyska ölet, och det fans så många slog, bremen-, prysing-
och emsöl, ja, braunschweigmumma med, och så alla de
specerierna, såsom saffran, anis, ingefära och i synnerhet peppar.
Denna var nu det vigtigaste här, och derför fingo de tyska
svennerne i Danmark namn af »pebersvender» [1], och det var en
förpligtelse de måste ingå der hemma att icke gifta sig här uppe.
Många af dem blefvo så gamla; de måste sörja för sig sjelfva,
pyssla om sig och sjelfva släcka sin eld, om de hade någon.
Några blefvo sådana der enstöriga, gamla karlar med egna
tankar och egna vanor; efter dem gifver man nu namnet
pebersvend åt hvarje ogift mansperson, som kommit till en
någorlunda stadgad ålder. Allt detta måste man veta för att
förstå historien.

Man gycklar med »pebersvenden» och säger, att han skall
ha nattmössa på sig, draga den ned öfver ögonen och gå och
lägga sig:

»Såga, såga bränsle!
O ve, de pebersvender, —
till sängs de med en nattmössa gå
och sjelfva sitt ljus de tända få!»


Ja, så sjunger man om dem; man begabbar den gamle
ungkarlen och hans nattmössa — just derför att man så föga
känner till honom och denna — ack, den nattmössan skall man
då aldrig önska sig! Och hvarför inte? Jo, hör på!

Borta på Småhusens gata fans i äldsta tider icke någon
stenläggning; folk klef ned sig i grop vid grop, som på en uppkörd


[1]
Bokstafligen öfversatt: pepparsvenner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free