Sagor och berättelser / Del 2 / 19 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. »Pebersvendens» nattmössa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Roligt var det bestämdt icke; att vara främling i ett
främmande land är en bitter ställning; ingen bryr sig det minsta
om en, så framt man icke står honom i vägen.

Och sjöng sin aftonpsalm.

Ofta, när det var riktigt svart natt utanför med regn och
rusk, kunde här vara så mörkt och ödsligt; lyktor såg man
icke, undantagandes en enda, mycket liten en, som hängde
alldeles vid ena ändan af gatan, framför den heliga jungfruns bild,
som var målad på väggen. Man hörde vattnet riktigt sqvalpa
och plaska mot
pålverket nära
invid, nedanför
Slotsholm, mot hvilken
den andra ändan af
gatan vette. Sådana
aftnar blifva långa
och ensliga, om man
icke företager sig
något. Att packa
upp och packa in,
göra strutar och
skura vågskålar är
icke nödvändigt
hvarje dag, men då
företager man sig
något annat, och det
gjorde äfven gamle
Anton: han lagade
sjelf sina kläder och
lappade sina skor.
När han då
ändtligen kom i säng,
ja, då behöll han
efter vanan nattmössan på sig och drog den ännu litet längre
ned; men snart drog han den upp igen för att se efter, om
ljuset var riktigt släckt; han kände på det, klämde på veken,
och så lade han sig ned igen, vände sig på andra sidan och
drog åter ned nattmössan. Men ofta kom i det samma den
tanken: Månne hvart enda kol der nere i den lilla
glödpannan är riktigt utbrunnet och ordentligt släckt? En liten
gnista kunde ännu vara qvar, den kunde tända och göra skada.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>