Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. »Pebersvendens» nattmössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mor i huset; han måste ordna, hjelpa, riktigt taga uti,
och sjelf måste han ut i vida verlden för att förtjena sitt bröd.
Till Bremen kom han, fick pröfva på nöd och tunga dagar,
och de göra sinnet hårdt eller vekt, ofta allt för vekt. Huru
långt annorlunda voro icke verlden och menniskorna, än han
hade tänkt sig i sin barndoms tid! Hvad voro nu för honom
minnesångarnes visor? Kling klang, munväder! Ja, detta var
stundom hans åsigt, men vid andra tillfällen klingade dessa
sånger inne i hans själ, och han blef from till sinnes.
— Guds vilja är den bästa! sade han då. Det var
lyckligt, att vår herre inte lät Mollys hjerta förblifva fäst vid
mig; hvart skulle det väl ha ledt, nu då lyckan sålunda har
vändt sig? Hon öfvergaf mig, innan hon visste om eller tänkte
på det omslag från välståndets dagar, som förestod. Det var
en herrens nåd emot mig; allt har skett på bästa sätt. Allt
sker visligen; hon rådde inte för det; och jag har varit så
bittert hätsk emot henne!
Och år gingo; Antons far var död, främlingar bodde i
fädernehuset. Anton skulle dock återse det; hans rike
principal sände honom i reseärenden, och då kom han genom sin
födelsestad Eisenach. Det gamla Wartburg stod oförändradt
der uppe på berget, med »munken och nunnan» i stenblocket;
de väldiga ekarna gåfvo samma infattning åt det hela som i
barndomstiden. Venusberget lyste naket grått fram i dalen.
Gerna hade han sagt: Fru Holle, fru Holle! Öppna berget, så
stannar jag ändå på hemmets mark!
Detta var en syndig tanke, och han slog kors framför sig;
då sjöng en liten fågel från busken, och den gamla
minnesången kom i hans tankar:
»Ut från skogen, i den stilla dal,
tandaradaj,
sjöng dertill en näktergal!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
