Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, skulle aldrig blifva hemförd. Hans unga, sköna dotter,
som i svanhamn hade flugit öfver haf och land högt upp mot
norden, skulle aldrig komma tillbaka. — Hon är död och borta!
hade de båda hemkomna svanjungfrurna berättat. De hade
satt i hop en hel historia derom; den berättade de sålunda:
— Vi flögo alla tre högt upp i luften; då såg oss en
jägare och afsköt sin pil; den träffade vår unga väninna, och
sjungande sitt farväl, sjönk hon långsamt, som en döende svan,
ned midt i skogssjön. Der vid stranden, under en doftande
hängbjörk, begrofvo vi henne. Hämd ha vi dock tagit. Eld
bundo vi under vingen på svalan, som hade sitt bo under
jägarens halmtak; detta antändes, huset gick upp i lågor, han
sjelf blef
innebränd; det
lyste ut öfver
sjön bort till
den lutande
hängbjörken,
der hon nu är
stoft i stoftet.
Aldrig
kommer hon åter
till Egyptens
land!
Och så gräto
de begge två,
och då
storkfar hörde det,
klapprade
han med näbben, så att det skallrade efter det.
 |
| Man behöfde endast tänka på att roa sig. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
