Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen styrka; han höll henne fast, och den gamla eken tätt
invid kom honom till hjelp genom att med sina från marken
halft lossnade rötter liksom binda hennes fötter, som hade
glidit in under dem. Tätt invid porlade en källa, han
bestänkte henne öfver bröst och ansigte med det friska vattnet,
bjöd den orene anden fara ut och signade henne efter kristligt
bruk; men dopets vatten har icke kraft der, hvarest icke trons
källåder strömmar äfven inifrån.
Men äfven häruti var han den starke; ja, mer än mensklig
kraft mot den stridande onda makten låg i hans handling;
den liksom öfverväldigade henne; hon lät armarna sjunka och
såg med undrande blickar och bleknande kinder på denne
man, som tycktes vara en mäktig trollkarl, stark i seid och
hemlig konst; det var mörka runor han läste, lönstafvar, som
han tecknade i luften. Icke för den blänkande yxan eller den
hvassa knifven, om han hade svängt dem mot hennes ögon,
skulle hon ha blinkat, men hon gjorde det, då han skref
korsets tecken på hennes panna och bröst; som en tam fågel satt
hon nu, med hufvudet nedlutadt mot bröstet.
Mildt talade han till henne om den kärlekens handling, hon
hade utöfvat mot honom under natten, då hon hade kommit
i grodans fula skepnad, löst hans bojor och fört honom ut till
ljus och lif; äfven hon var bunden, bunden med trängre band
än han, sade han, men äfven hon skulle komma till ljus och
lif, och det genom honom. Till Hedeby, till den helige
Ansgarius, skulle han föra henne; der, i den kristna staden, skulle
förtrollningen lösas; men icke framför på hästen vågade han
föra henne, äfven om hon godvilligt sutte der.
— Bakpå hästen måste du sitta, inte framför mig. Din
trolska skönhet har en makt, som är af ondo, jag fruktar den
— och likväl är segern min i Kristus.
Han föll på sina knän och bad så fromt och innerligt. Det
var som om den tysta skogsnaturen derigenom invigdes till en
helig kyrka; fåglarna började sjunga, som om de hört med
till den nya församlingen, den vilda krusmyntan doftade, som
om hon ville ersätta ambra och rökelse; högt förkunnade han
skriftens ord:
— Ljuset från höjden har besökt oss för att lysa för dem,
som sitta i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter
på fridens väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
