Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. Klockdjupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svängning, slet hon sig lös och flög genom luften; den blanka
malmen såg glödande ut i solens röda strålar.
— Bing-bång! Bing-bång! Nu går jag i säng! sjöng klockan
och flög ned i Odense å, der det var som djupast, och derför
kallas nu det stället Klockdjupet; men icke fick hon sömn
eller hvila der; hos åmannen ringer och ljuder hon, så att
det ibland höres upp genom vattnet, och många säga, att
det betyder: nu kommer någon att dö; men det är icke derför,
nej, hon ringer och berättar för åmannen, som nu ej längre
är ensam.
Och hvad berättar klockan?
Hon är så gammal, så gammal, är
det sagdt; hon fans till, långt
innan mormors mormor blef född,
och ändå är hon i ålder bara ett
barn mot åmannen, som är en
gammal, stillsam, underlig en med
ålskinnsbyxor och fiskfjällströja med
gula näckrosknappar i, vass kring
håret och andmat i skägget, och
det är just icke vackert.
Hvad klockan berättar, behöfs
det år och dagar till att återgifva;
hon berättar af och till, tidt och
ofta det samma, än kort, än långt,
allt efter som henne lyster; hon
berättar om gamla tider, de hårda,
de mörka tiderna.
I Sankt Albani kyrka, der uppe i tornet, der klockan hängde,
gick en munk; han var både ung och vacker, men tankfull som
ingen annan; han såg genom torngluggen ut öfver Odense å,
då dess bädd var bred och mossen en sjö; han såg öfver
den och öfver den gröna vallen, »Nonnebakken« der borta, der
klostret låg, der ljuset lyste från nunnans cell; han hade känt
henne mycket väl — och han erinrade sig det, och hans hjerta
klappade hårdt dervid — bing-bång, bing-bång!
Ja, så der berättar klockan.
— Upp i tornet kom bispens fjoskige sven, och då jag,
klockan, som är gjuten af malm, hård och tung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
