Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Den elake fursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af träden, och frukten hängde stekt på de svarta, svedda
grenarna. Mången stackars moder dolde sig med sitt nakna
dibarn bakom den rykande muren, och soldaterne letade efter
henne, och funno de henne och barnet, då började deras
djefvulska glädje; onda andar kunde icke handla värre. Men
fursten tyckte att det gick just som det borde; dag för dag
växte hans makt, hans namn blef fruktadt af alla, och lyckan
följde honom i alla hans förehafvanden. Från de eröfrade
städerna förde han guld och stora skatter; i hans konungastad
hopade sig en rikedom, hvartill ej fans maken på något annat
ställe. Nu lät han bygga präktiga slott, kyrkor och
pelargångar, och alla, som sågo dessa härligheter, sade: Hvilken
stor furste! De tänkte icke på den nöd han hade samkat
öfver andra länder, de hörde icke den suckan och den jämmer,
som ljödo från de uppbrända städerna.
Fursten såg på sitt guld, såg på sina präktiga bygnader och
tänkte då liksom mängden: Hvilken stor furste! Men jag måste
ha mera, mycket mera! Ingen makt får kallas lika stor, än
mindre större än min! Och han drog ut i krig mot alla sina
grannar, och han besegrade dem alla. De öfvervunna
konungarne lät han med guldkedjor fjettra vid sin vagn, när han
åkte genom gatorna; och satt han till bords, måste de ligga
vid hans och hoffolkets fötter och mottaga de brödbitar, man
der kastade till dem.
Nu lät fursten uppresa sin bildstod på torgen och i de
kungliga slotten, ja, han ville att den skulle stå i kyrkorna framför
herrens altare; men presterne sade: Furste, du är stor, men
Gud är större, vi våga det icke.
— Godt, sade den elake fursten, så skall jag öfvervinna Gud
också! Och i sitt hjertas öfvermod och dårskap lät han bygga
ett konstigt fartyg, med hvilket han kunde fara genom luften;
det var brokigt som påfågelns stjert och tycktes besatt med
tusentals ögon; men hvarje öga var en gevärsmynning. Fursten satt
midt i fartyget; han behöfde bara trycka på en fjäder, så flögo
tusentals kulor ut och gevären voro laddade igen liksom förut.
Hundra starka örnar spändes för fartyget, och på det sättet
flög han nu upp mot solen. Jorden låg djupt inunder; först såg
den, med sina berg och skogar, endast ut som en upplöjd
åker, der det gröna tittar fram från den omvända
grästorfvan; sedan liknade den den platta kartan, och snart var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
