Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Vinden berättar om Valdemar Daae och hans döttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med, Ida? — Ack ja, ack ja! Det är inte slut ändå; jag gamla
stackare, jag fattiga stackare! Förlossa mig, nåderike Kristus!
Detta var Anna Doroteas bön i det ömkliga huset, som
fick stå qvar för storkens skull.
Den raskaste af systrarna tog jag mig an, sade vinden; hon
fick sig drägten skuren, som hon var till sinnet vulen! Hon
kom som en fattig karl och tog hyra hos en skeppare; karg
var hon på ord, med butter min, men villig i sina göromål;
klättra kunde hon likväl icke; — så blåste jag henne öfver
bord, innan någon visste, att hon var en qvinna, och det var
nog väl gjordt af mig, sade vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
