Sagor och berättelser / Del 2 / 137 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Anna Lisa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

haft en tanke för henne, icke ett ord, han, som hon en gång natt
och dag burit på sina armar och ännu allt jemt bar i sina tankar.

En stor svart korp slog ned på vägen framför henne, skrek
och skrek igen. Tvi! sade hon, hvad är du för en olycksfågel?

Hon gick förbi dikesgräfvarens stuga; hustrun stod i dörren,
och så talade de med hvarandra.

— Du står dig bra, sade dikesgräfvarens hustru. Du är
tjock och fet. Dig går det väl!

— Ja, sade Anna Lisa.

Tvi! sade hon, hvad är du för en olycksfågel?

— Fartyget med dem har då förlist, sade dikesgräfvarens
hustru. Skeppar Lars och pojken drunknade begge två. Nu
är det slut med dem. Jag hade dock trott, att gossen en
gång skulle kunnat hjelpa mig med en styfver; dig kostade han
då ingenting mer, Anna Lisa.

— Ha de drunknat? sade Anna Lisa, och så talade de icke
mer om den saken. Anna Lisa var så bedröfvad öfver att
hennes grefvebarn icke gittat tala till henne, som älskade
honom och färdats den långa vägen för att komma hit; det
hade också kostat penningar. Nöjet, hon fått derför, var icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>