- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
141

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Anna Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»strandvarslet», följde den ensamme vandraren, hängde sig fast och
fordrade att bli buret till kyrkogården för att begrafvas i
kristen jord. Häng på! Häng på! sade det; och just som Anna
Lisa för sig sjelf upprepade dessa ord, gick med ens upp
för henne hela hennes dröm så lifs lefvande: huru mödrarna
hade hängt sig fast vid henne under utropet: Häng på! Häng
på! huru verlden sjönk, hennes lintygsärmar brusto sönder och
hon föll från sitt barn, som i domens stund hade velat hålla henne
uppe. Hennes barn, hennes eget köttsliga barn, som hon aldrig
hade älskat, ja, icke
ens tänkt på, detta
barn låg nu på
hafvets botten; det
kunde som »strandvarsel»
komma och ropa:
Häng på! Häng på!
Skaffa mig i kristen
jord! Och när hon
tänkte på detta,
hackade ångesten henne
i hälarna, så att hon
gick fortare. Fruktan
kom som en kall,
fuktig hand och lade sig
i hennes hjertgrop,
så att hon var nära
att må illa, och när
hon nu såg ut åt
hafvet, blef der allt
tjockare och tätare; en
tung dimma steg upp,
lade sig öfver buskar och träd; de fingo ett besynnerligt
utseende deraf. Hon vände sig om för att se efter månen,
som stod bakom henne; han var som en matt skifva utan
strålar; det var som om någonting hade lagt sig tungt på
alla hennes lemmar. Häng på! Häng på! tänkte hon, och
då hon åter vände sig om och såg på månen, tyckte hon
att hans hvita anlete var alldeles tätt inpå henne och att
dimman hängde som ett hufvudkläde ned öfver hennes axlar.
Häng på! Skaffa mig i kristen jord! tyckte hon sig höra och

illustration placeholder
Begraf mig! Begraf mig! lät det oupphörligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free