Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Anna Lisa - 94. Barnjoller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trasslig garnhärfva, blott en tråd hade hon redd från de andra,
den att bära strandvarslet till kyrkogården, gräfva en graf
åt det och derigenom få igen hela sin själ.
Mången natt saknades hon i sitt hem, och alltid fann man
henne då vid stranden, der hon väntade på strandvarslet. På
det sättet förflöt ett helt år; då försvann hon åter igen en
natt, men stod icke att finna. Hela den följande dagen
förgick under fåfängt letande efter henne.
Fram emot aftonen, då klockaren kom in i kyrkan för att
ringa helgsmål, såg han Anna Lisa ligga framför altaret; här
hade hon varit från tidigt på morgonen; hennes krafter voro
nästan uttömda, men hennes ögon strålade, hennes ansigte
hade en rodnande glans. De sista solstrålarna lyste in på
henne, strålade öfver altarbordet på de blanka spännena på
Bibeln, som låg uppslagen vid dessa ord af profeten Joel:
»Rifven edert hjerta och icke edra kläder, och vänden eder till
herren eder Gud!» — Detta var bara af en slump, sade man,
liksom så mycket annat är af en slump.
I Anna Lisas ansigte, som solen belyste, stod det att läsa om
frid och nåd. Hon mådde så väl, sade hon. Nu hade hon
öfvervunnit sitt. Under natten hade strandvarslet, hennes
eget barn, varit hos henne; det hade sagt: Du gräfde endast
en half graf — åt mig, men du har nu i år och dag begraft
mig helt och hållet i ditt hjerta, och der gömmer en moder
sitt barn bäst; och så hade det gifvit henne åter hennes
förlorade halfva själ och ledt henne hit in i kyrkan.
— Nu är jag i Guds hus, sade hon, och der är man salig.
När solen var helt och hållet nedgången, var Anna Lisas
själ hel och hållen der uppe, hvarest ingen fruktan finnes, då
man här nere kämpat ut, och kämpat ut hade Anna Lisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
