Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 98. Gårdstuppen och väderflöjelstuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkendera uträttade mest? Säg oss din tanke — vi behålla
vår egen ändå.
Hönsgården var genom ett plank skild från en annan gård,
der det fans en ströhög, och på den växte en stor gurka,
som visste med sig att hon var en drifbänksväxt.
— Det födes man till! sade det inom henne; inte alla
kunna födas till gurkor, det måste äfven finnas andra
lefvande arter. Hönsen, ankorna och alla djuren i granngården
äro också skapade varelser. Till gårdstuppen på planket ser
jag då upp, han har allt någonting mer att betyda än
väderflöjelstuppen, som är så högt uppsatt och icke ens kan gnissla,
ännu mindre gala. Han har hvarken hönor eller kycklingar, han
tänker bara på sig sjelf och svettas spanskgröna. Nej,
gårdstuppen, se det är en tupp det! Se honom göra steg, det är dans
det! Hör honom gala, det är musik det! Hvar han kommer,
får man höra hvad en trumpetare är. Om han komme hit in,
om han åte upp mig med blad och stjelk, om jag ginge upp i
hans kropp, det vore en säll död! sade gurkan.
Fram på natten blef det ett förfärligt väder; hönor,
kycklingar och tuppen med sökte skydd. Planket mellan
gårdarna blåste omkull med ett väldigt brak; takstenarna föllo ned,
men väderflöjelstuppen satt fast; han vred sig icke omkring
en gång, han kunde det icke, och likväl var han ung, nygjuten,
men betänksam och stadig; han var född gammal, liknade icke
himmelns flaxande fåglar, sparfvar och svalor; dem föraktade
han, »pipfåglarna, ringa till storleken och vanliga». Dufvorna
voro stora, blanka och glänsande som perlemor och sågo ut
som ett slags väderflöjelstuppar, men de voro tjocka och dumma;
alla deras tankar gingo ut på att få någonting i kräfvan,
sade väderflöjelstuppen, och tråkiga voro de att umgås med.
Flyttfåglarna hade också gjort visit, berättat om främmande
länder, om luftkaravaner och rysliga röfvaräfventyr med
roffåglarna; detta var nytt och underhållande första gången, men
sedan märkte väderflöjelstuppen, att de berättade det samma
om igen, att det alltid var det samma, och det är tråkigt.
De voro tråkiga och allt var tråkigt, ingen hade han att
umgås med, hvar enda en var fadd och osmaklig.
— Verlden är ingenting med! sade han. Skräp är allt
i hop!
Väderflöjelstuppen var hvad man kallar blaserad, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
