Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 99. »Skön!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sig och bad om mera, högst mottaglig, otroligt okunnig, en
qvinlig Kaspar Hauser.
— Roma skulle jag bra gerna vilja se, sade hon; det måtte
vara en vacker stad med alla de många utländingar som komma
dit. Beskrif nu Roma för oss! Hur ser det ut der, när man
kommer in genom porten?
— Det är inte lätt att beskrifva, sade den unge
bildhuggaren. Der ligger ett stort torg; midt på det står en obelisk,
som är fyra tusen år gammal.
— En orgelist! utbrast frun, hon hade aldrig förr hört
ordet obelisk.
Några voro
nära att brista ut
i skratt,
bildhuggaren med,
men det leende,
som kom,
halkade bort i
beskådande, ty han
såg tätt
bredvid frun ett par
stora hafsblå
ögon; det var
dottern till
henne som talade,
och när man
har en sådan
dotter, kan man
ej vara
enfaldig. Modern var en flödande frågokälla, dottern källans
skönhetsnajad, som lyssnade. Hvad hon var skön! Hon var
någonting för en bildhuggare att se på, men icke att tala med,
och hon talade icke heller, åtminstone mycket litet.
 |
| Har påfven stor familj? frågade frun. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
