Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick krafter af den torftiga kosten; det växte till i det
ringa huset; det danska tungomålet blef hans tungomål, så
som vestjyden talar det. Granatkärnan från Spaniens jordmån
blef strandhafrens planta på Jyllands vestkust; derhän kan en
menniska komma! Vid detta hem hakade han sig fast med sitt
lifs årslånga rötter. Svält och köld, fattigmans nöd och
bekymmer skulle han pröfva på, men äfven fattigmans glädje.
Barndomstiden har för en hvar sina ljusa höjder, som sedan
stråla genom hela lifvet. Huru fullt upp hade han icke till
lust och lek! Hela stranden låg milsvidt full med leksaker:
en mosaik af rullstenar, röda som koraller, gula som bernsten
och hvita, rundade som om de varit fågelägg; de lågo der
i alla färger, alla slipade och polerade af hafvet. Sjelfva det
uttorkade fiskskelettet, de i vinden torkade vattenväxterna,
tången, skinande hvit, lång och smal som binnikeband,
fladdrande mellan stenarna, allt var till lek och lust för ögat
och för tanken; och gossen var ett qvickt barn, många och
stora gåfvor lågo dolda i honom. Huru väl han kom i håg
de berättelser och visor som han fick höra! Och händig var han.
Af stenar och musleskal satte han i hop hela fartyg och
bilder, med hvilka man kunde pryda stugan; han kunde
underligt snida ut sina tankar i en pinne, sade hans fostermor, och
gossen var dock ännu liten; vacker klingade hans röst,
melodier flöto strax från hans läppar. Många strängar voro spända
i detta bröst; de kunde ha klingat ut i verlden, om han
blifvit stäld annorstädes än i fiskarkojan vid Vesterhafvet.
En dag strandade här ett fartyg; en låda med sällsynta
blomsterlökar dref i land; några af dem tog man och lade i
grytan; man trodde att de dugde att äta; andra lågo och
ruttnade i sanden; de kommo icke till sin bestämmelse att utveckla
den färgprakt, den skönhet som lågo dolda i dem — skulle
det gå Jörgen bättre? Med blomsterlökarna var det snart förbi;
han hade ännu många år att pröfva.
Det föll aldrig honom eller någon af de andra der borta
in, huru ensam och enformig dagen gick; der var fullt upp
att göra, höra och se. Hafvet sjelft var en stor lärobok;
hvarje dag företedde den ett nytt blad, stiltje, dyning, kultje
och storm; strandningar utgjorde glanspunkterna;
kyrkogången var som ett festbesök; men af besök var ett hemma i
fiskarkojan särdeles kärkommet; det upprepades två gånger om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
