Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt borta; vinden dref mot land, och den sjö som gick hjelpte
äfven till, men icke tillräckligt; fartyget sjönk. Jörgen slog
stadigt sin högra arm om Klara.
Med hvilken blick såg hon icke in i hans öga, då han i
vår herres namn störtade sig med henne i hafvet! Hon
utstötte ett skri, men hon kunde vara trygg för att han ej
skulle släppa.
Hvad kämpavisan sjöng:
»Der stod måladt i främre stam,
den kungason tog sin jungfru i famn!»
det gjorde Jörgen i farans och ångestens stund; nu kom det
honom till pass att vara en skicklig simmare; han arbetade
sig fram med fötterna och den ena handen, den andra höll
han fast om den unga flickan. Han hvilade på vattnet,
trampade det med sina fötter, gjorde alla rörelser, han kände
till och kunde, för att ega nog kraft att hinna land. Han
hörde henne utstöta en suck, kände huru en kramprysning
genomfor henne, och han höll henne ännu fastare. En och
annan sjö slog öfver dem, en strömning lyfte dem, vattnet var så
djupt, så klart, ett ögonblick tyckte han sig se det
glimmande makrillstimmet der nere, eller var det Leviatan sjelf,
som ville sluka dem; än kastade molnen skugga öfver vattnet,
än glittrade solstrålarna deruti. Stora svärmar af skriande
fåglar foro öfver honom, och vildänderna, som, tunga och
sömniga, läto drifva sig af vattnet, flögo upp, skrämda af
simmaren. Men han kände att krafterna mattades — från land
var han ännu på ett par kabellängders afstånd; hjelpen kom
dock, en båt närmade sig — men under vattnet stod, han såg
det tydligt, en hvit, stirrande skepnad — en sjö lyfte honom,
skepnaden närmade sig — han kände en stöt, det blef natt,
allt försvann för honom.
På sandbanken stod vraket af ett fartyg, sjön slog öfver
det, den hvita gallionsbilden stödde sig mot ett ankare, det
hvassa jernet nådde ända upp till vattenytan. Jörgen hade
stött emot det, strömmen hade drifvit honom fram med ökad
fart; afsvimmad sjönk han med sin börda; men nästa sjö lyfte
åter honom och den unga flickan.
Fiskarne fingo dem fatt och upp i båten; blodet
strömmade utför Jörgens ansigte; han var som död, men flickan
höll han så fast, att hon måste slitas ur hans arm och hand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0205.html
