Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 108. I ankgården - 109. Det nya århundradets sånggudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tala om honom med aktning! sade den portugisiska. Han
hade ton, han hade sång och hög bildning. Kärleksfull och
mild var han, och det anstår djuren lika väl som de så
kallade menniskorna.
Och alla ankorna samlade sig omkring den lilla döda
sångfågeln. Ankorna ha starka passioner, antingen yttrar det sig
i afund eller i medlidande, och som här icke fans något att
afundas, voro de
medlidsamma; det voro då äfven
de båda kinesiska hönorna.
— En sådan sångfågel
få vi aldrig mera; han
var nästan en kines! Och
de gräto, så att det
kluckade efter, och alla
hönsen kluckade, men
ankorna gingo och hade de
rödaste ögonen.
— Hjerta ha vi, sade
de; det kan då ingen
bestrida oss!
 |
| Hjerta ha vi, sade de. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
