Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 9. Isjungfrun - 10. Gumor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Oss når den inte! sade två på ångdrakens rygg, två
själar och en tanke, som det heter. Det, var Rudy och
Babette; äfven mjölnaren var med.
— Som bagage, sade han. Jag är med såsom det
nödvändiga.
— Der sitta de två! sade isjungfrun. Mången gems har
jag krossat, millioner alprosor har jag knäckt och brutit, inte
ens roten blef qvar. Jag utplånar dem! Tankarna!
Själskrafterna! Och hon skrattade.
— Nu rullade åter en lavin! sade de nere i dalen.
10. Gumor.
I Montreux, en af de närmaste städerna, som jemte
Clarens, Vernex och Crin bildar en girland omkring
Genèvesjöns nordöstra del, bodde Babettes gumor, den förnäma engelska
damen, med sina döttrar och en ung slägting; de hade nyligen
anländt, men mjölnaren hade dock redan aflagt besök hos dem,
meddelat Babettes förlofning och berättat om Rudy och
örnungen, om besöket i Interlaken, kort sagdt hela historien, och
den hade i högsta grad roat dem och intagit dem för Rudy
och för Babette och för mjölnaren med; de måste nu
ändtligen komma alla tre, och derför kommo de. — Babette skulle
se sin gumor, gumor se Babette.
Vid den lilla staden Villeneuve, vid ändan af Genèvesjön,
låg ångfartyget, som på en half timme hinner derifrån till
Vernex, strax nedom Montreux. Det är en af skalder
besjungen strand. Här, under valnötsträden vid den djupa,
blågröna sjön, satt Byron och skref sina melodiska verser om
fången i det dystra klippslottet Chillon. Der, hvarest Clarens
med sina tårpilar speglar sig i vattnet, vandrade Rousseau,
drömmande om Heloise. Rhônefloden glider fram under
Savoyens höga, snöbetäckta berg; här ligger icke långt från dess
utlopp i sjön en liten ö, ja, den är så liten, att den från
kusten ser ut som ett fartyg der ute. Det är ett klippgrund,
hvilket en dam för hundra år sedan lät omgifva med stenmur,
belägga med jord och plantera med tre akasieträd; de
öfverskugga nu hela ön. Babette var alldeles förtjust öfver den
lilla fläcken; den syntes henne vara det vackraste under hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
