Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 11. Kusinen - 12. Onda makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var alldeles der nedanför. Det talades höga, vreda ord; det
skulle bli slagsmål, kanske dråp.
Babette öppnade i förskräckelsen sitt fönster, ropade Rudys
namn, bad honom gå, hon tålde icke att han stannade, sade hon.
— Du tål inte att jag stannar! utbrast han. Det är
således ett aftal! Du väntar goda vänner, bättre än jag! Du
borde blygas, Babette!
— Du är afskyvärd! sade Babette. Jag hatar dig! Och nu
grät hon. Gå! Gå!
— Det har jag inte förtjent! sade han, och han gick; hans
kinder voro som eld, hans hjerta var som eld.
Babette kastade sig på sängen och grät.
— Rudy, som jag älskar så högt, att du kan tänka illa om
mig!
Och hon var förbittrad, mycket förbittrad, och det var väl
för henne, eljest skulle hon varit djupt bedröfvad; nu kunde
hon somna och sofva ungdomens stärkande sömn.
12. Onda makter.
Rudy lemnade Bex, tog den väg, som ledde hemåt, och
begaf sig upp på bergen, i den friska, svalkande luften, der
snön låg, der isjungfrun herskade. Löfträden stodo djupt
nedanför, som om de endast varit topparna af potatiskål; granar
och buskar blefvo mindre, alprosorna växte vid snön, som låg
i enstaka fläckar, liksom lärft på bleke. Der stod en blå
gentiana; han krossade henne med bösskolfven.
Högre upp visade sig två gemser, Rudys ögon fingo glans,
tankarna ny flygt; men han var icke tillräckligt nära för att
skjuta ett säkert skott; han steg högre upp, der endast ett
sträft gräs växte mellan stenblocken; gemserna gingo lugnt på
snöfältet.
Han påskyndade ifrigt sina steg, molntöcknen sänkte sig
omkring honom, och plötsligt stod han framför den branta
klippväggen; regnet började strömma ned.
Han kände en brännande törst, hetta i hufvudet, köld i
sina öfriga lemmar; han grep efter sin jagtflaska, men denna
var tom; han hade icke tänkt på henne, då han rusade
upp bland bergen. Han hade aldrig varit sjuk, men nu hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
