Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan slog tolf i tornet, och innan hon slog qvartslaget,
var mannen ute på gården, ute ur trädgården och stod ute på
ängen. Dimman hade lagt sig; kärrfrun hade slutat att brygga.
— Det dröjde länge innan ni kom, sade kärrfrun. Trolltyg
kommer fortare fram än menniskor, och jag är glad öfver att
jag är född trolltyg.
— Hvad har ni nu att säga mig? frågade mannen. Är det
ett ord om sagan?
— Kan ni då aldrig komma längre än att fråga om henne?
sade gumman.
— Är det då om framtidspoesien ni kan tala? frågade
mannen.
— Blif bara inte högtrafvande, så skall jag nog svara, sade
gumman. Ni tänker bara på dikteriet och frågar om sagan,
som om hon vore mamma för alltsammans. Hon är visserligen
den äldsta, men hon går alltid för den yngsta. Jag känner
henne nog; jag har också varit ung, och det är inte någon
barnsjukdom. Jag har en gång varit en ganska nätt elfva
och dansat med de andra i månskenet, hört på näktergalen,
gått i skogen och mött sagfröken, som alltid var ute och
flackade. Än tog hon nattläger i en halft utsprucken tulpan eller
i en ängsblomma; än smög hon sig in i kyrkan och svepte in
sig i sorgfloret, som hängde ned från altarljusen.
— Ni vet präktigt besked! sade mannen.
— Jag bör väl åtminstone veta lika mycket som ni vet,
sade kärrfrun. Saga och poesi, ja, de äro två alnar af samma
stycke: de kunna gå och lägga sig hvar de vilja. Allt deras
verk och tal kan man brygga efter och få bättre och billigare.
Ni skall få dem för intet hos mig. Jag har ett helt skåp
fullt med poesi på flaskor. Det är essensen, det fina af den,
kryddan, både den söta och beska. Jag har på flaskor allt hvad
menniskorna behöfva af poesi för att om helgdagarna få litet
på näsduken att lukta på.
— Det är mycket förunderliga saker ni säger, sade mannen.
Har ni poesi på flaskor?
— Mer än ni kan tåla, sade gumman. Ni känner väl till
historien om flickan, som trampade på brödet för att icke
smutsa sina nya skor? Den är både skrifven och tryckt.
— Den har jag sjelf berättat, sade mannen.
— Nå, då kan ni den, sade gumman, och vet, att flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
