Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 120. Stormen flyttar skylt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väderhanen flög öfver på grannens tak, och der stod han
som den svartaste elakhet, sade grannarne.
Tunnbindarens tunna blef uthängd under »damprydnader».
Spisqvarterets matsedel i tung ram, som hängde vid dörren,
blef af stormen stäld rakt öfver ingången till den teater, dit
folk aldrig gick; det var en löjlig affisch: »Pepparrotssoppa
och fyldt kålhufvud». Men nu kom folk dit.
Buntmakarens räfskinn, som är hans ärliga skylt, blef
flyttadt bort på klocksträngen hos den unge mannen, som
alltid gick i ottesången, såg ut som ett nedslaget paraply,
sträfvade efter sanning och var ett »mönster», sade hans
moster.
Inskriften: »Högre bildningsanstalt» flyttades bort öfver
biljardklubben, och anstalten sjelf fick skylten: »Här
uppammas barn med flaska»; det var alls icke qvickt, endast
oartigt; men stormen hade nu gjort det, och honom kan man
icke styra.
Det var en förskräcklig natt; och om morgonen, tänk bara,
då voro nästan alla stadens skyltar flyttade; och på somliga
ställen var det med en sådan elakhet, att morfar icke ville
tala om det; men han skrattade inom sig, det såg jag nog,
och det är möjligt att han då hade någonting bakom örat.
De stackars menniskorna i den stora staden, i synnerhet de
främmande, de togo alldeles miste på menniskorna, och de
kunde ej annat, då de gingo efter skylten. Några ville in
till en mycket allvarlig församling af äldre personer, som
skulle afhandla de vigtigaste saker, och så kommo de in i en
skrålande pojkskola, som just höll på att springa upp på
bordet.
Det fans personer, som togo miste på kyrkan och teatern,
och det är då förskräckligt!
En sådan storm har nu aldrig blåst i våra dagar; det är
endast morfar, som upplefvat den, och det var som helt liten;
en sådan storm kommer måhända icke i vår tid, utan i våra
barnbarns; då må vi verkligen hoppas och bedja, att de
hålla sig inne, medan stormen flyttar skylt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
