Sagor och berättelser / Del 2 / 391 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 125. Peter, Pelle och Per

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem från brunnen eller qvarndammen och fört dem som små
till far och mor, är nu en så gammal historia, att de icke tro
på den, och den är likväl den enda riktiga.

Storken tager utan att välja.

Men huru komma de små i qvarndammen och brunnen?
Ja, det vet icke hvar och en, men några veta det likväl.
Har du riktigt betraktat himmeln en stjernklar natt och sett
de många stjernskotten? Det är som om en stjerna skulle
falla och försvinna. De lärdaste kunna icke förklara, hvad de
icke sjelfva veta; men det kan förklaras, när man vet det.
Det är som om ett litet julljus fölle ned från himmeln och
slocknade; det är en själsgnista från vår herre, som far ned mot
jorden, och då den kommer in i vår tätare, tunga luft,
försvinner
glansen; qvar blir
endast hvad
våra ögon ej
kunna se, ty
det är
någonting vida
finare än vår
luft, det är
ett himlabarn,
som sändes, en
liten engel,
men utan
vingar; den lilla
skall ju bli
menniska.
Stilla glider
den genom luften, och vinden bär den in i en blomma; det
kan nu vara i en nattviol, i en maskros, i en törnros eller i
en tjärblomma; der ligger den och hemtar sig. Luftig och lätt
är den; en fluga kan flyga bort med den, åtminstone ett bi, och
de komma skiftevis och söka efter det söta i blomman. Ligger
nu luftbarnet dem i vägen, så sparka de icke ut det; det
nännas de icke; de lägga det i solen, på ett neckrosblad, och
derifrån kraflar och kryper det ned i vattnet, der det sofver och
växer, tills storken kan se det och hemta det till en
menniskofamilj, som önskar sig en söt liten en; men om söt eller ej,
det beror på, huru vida den lille har druckit af det klara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>