Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 134. Vänö och Glänö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holsteinborg, kör öfver till Glänö; vattnet når blott midt upp
på hjulen. »Vänö väntar på Glänö», sades det, och det blef
en sägen och öfvertygelse.
Mången liten gosse och flicka låg i stormiga nätter och
tänkte: I natt kommer den stund, då Vänö hemtar Glänö. I
ångest läste de sitt Fader vår, somnade så in, drömde ljuft —
och nästa morgon var Glänö ännu der med sina skogar och
sädesfält, sina vänliga bondstugor och humlegårdar; fåglarna
sjöngo, dofhjorten sprang, mullvaden vädrade icke hafsvatten,
så långt han kunde rota.
Och dock äro Glänös dagar räknade; vi kunna icke säga,
huru många de äro, men räknade äro de; en vacker morgon
är ön försvunnen.
Du var kanske ännu i går här nere vid stranden, du såg
de vilda svanarna ligga på vattnet mellan Själland och Glänö,
en segelbåt med fylda segel gled förbi skogen, du körde sjelf
öfver det låga vadstället, det var ingen annan väg; hästarna
trampade i vattnet, det plaskade kring vagnshjulen.
Du reste derifrån, reser kanske nu ett litet stycke ut i vida
verlden och kommer efter några år tillbaka igen: då ser du
skogen här omgifva en stor grön ängssträcka, der höet doftar
framför prydliga bondgårdar. Hvar är du? Holsteinborg
prunkar ju här ännu med sina förgylda tornspiror, men icke tätt
vid fjorden; det ligger längre upp i land; du går igenom skog,
bort öfver fält, ned mot stranden — hvar är Glänö? Du ser
ingen skogsö framför dig, du ser det öppna vattnet. Har
Vänö hemtat Glänö, som hon så länge väntade på? När var
den stormnatt, då detta skedde, då jorden skalf, så att det
gamla Holsteinborg flyttades många tusen tuppfjät upp i land?
Det var ingen stormnatt, det var på ljusa solskensdagen.
Menniskosnille satte dam mot hafvet, menniskosnille blåste
bort det indämda vattnet, band Glänö vid fasta landet.
Fjorden har blifvit äng med frodigt gräs, Glänö har växt fast vid
Själland. Den gamla gården ligger, der den alltid legat. Det
var icke Vänö, som hemtade Glänö, det var Själland, som med
långa damarmar grep tag och med pumparnas munväder blåste
och läste trollorden, formälningens ord, och Själland fick många
tunland jord i brudgåfva. Det är sanning, den är lagfäst, du
har syn för sägen, ön Glänö är försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
