Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 136. Dryaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lös mig ur mitt fängelse, gif mig menniskolif, menniskolycka
en kort stund, blott denna enda natt, om så måste vara, och
straffa mig sedan för mitt dristiga lefnadsmod, mitt lifs
längtan! Plåna ut mig, låt mitt omhölje, det friska unga trädet,
då vissna, fållas, bli aska, blåsa bort för vinden!
Det susade i trädets grenar, det gick en kittlande känsla,
en skälfning genom hvarje blad, som om en eld strömmat igenom
det eller ut derifrån, det gick en stormil genom trädets krona,
och midt i denna höjde sig en qvinnogestalt, dryaden sjelf. I
samma ögonblick satt hon under de gasbestrålade, löfrika
grenarna, ung och fager, liksom stackars Marie, till hvilken det
sades: Den stora staden blir ditt förderf!
*
Dryaden satt vid trädets fot, vid dörren till sitt hus,
hvilken hon hade stängt och bortkastat nyckeln till. Så ung, så
skön! Stjernorna sågo henne, stjernorna tindrade, gaslamporna
sågo henne, strålade, vinkade. Hvad hon var smärt och likväl
så spänstig, ett barn och dock en fullvuxen jungfru! Hennes
klädning var fin som silke, grön som de utslagna friska
bladen i trädets krona; i hennes nötbruna hår hängde en halft
utsprucken kastanjblomma; hon liknade vårens gudinna.
Blott en kort minut satt hon orörligt stilla; sedan sprang
hon upp, och med gasellens snabbhet ilade hon från stället,
var hon om hörnet; hon sprang, hon hoppade som blinken
från en spegel, som bäres i solskenet, blinken, som vid hvarje
rörelse kastas än hit, än dit; och hade man sett noga på och
kunnat se, hvad som var att se, huru underbart! på hvarje
ställe, der hon dröjde ett ögonblick, förvandlades hennes
klädning, hennes gestalt efter egenheten hos det ställe, det hus,
hvars lykta belyste henne.
Hon uppnådde bulevarden; här strömmade ett ljushaf ut
från gaslågor i lyktor, butiker och kafeer. Här stodo i rad
träd, unga och smärta; hvart och ett af dem gömde sin dryad
för strålarna af det konstgjorda solskenet. Hela den oändligt
långa trottoaren var som en enda stor salong; här stodo
dukade bord med alla slags förfriskningar, champanj, chartreuse,
ända ned till kaffe och öl. Här var utställning af blommor,
taflor, statyer, böcker och mångfärgade tyg.
Från vimlet under de höga husen såg hon ut öfver den
skräckinjagande strömmen utanför trädraden; der böljade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0487.html
