Sagor och berättelser / Del 2 / 512 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 138. Hvad tisteln upplefde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han lofvade hvarje liten tistelblomma, som kom fram, att
hon också skulle komma i kruka, kanske i knapphål: det högsta,
som kunde uppnås. Men ingen kom i kruka, än mindre i
knapphål; de drucko luft och ljus, slickade solsken om dagen och
dagg om natten, blommade, fingo besök af bin och bromsar,
som sökte efter
hemgiften, honingen i
blomman, och
honingen togo de, men
blomman läto de stå.

— Det
röfvarpacket! sade
tistelbusken. Ack, om jag
kunde spetsa dem!
Men jag kan inte.

Blommorna
hängde hufvudet, tynade
bort, men det kom
nya i stället.

— I kommen, som
I voren
efterskickade! sade tistelbusken;
hvar minut väntar
jag att vi skola
komma öfver staketet.

Ett par
oskyldiga tusenskönor och
slåsskämpar stodo
och hörde på med
djup beundran och
trodde allt hvad han
sade.

Och han hemtade den vackraste.

Den gamla åsnan
från mjölkvagnen
sneglade vid vägkanten på den blommande tistelbusken, men
tjudret var för kort, för att hon skulle kunna nå honom.

Och tisteln tänkte så länge på Skotlands tistel, till hvars
slägt han räknade sig, att han slutligen trodde, att han
kommit från Skotland och att hans föräldrar sjelfva vuxit in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>