- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
514

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 138. Hvad tisteln upplefde - 139. Hvad man kan hitta på

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och luften förde talet ut, vida omkring.

— Hvad man ändå kan få upplefva! sade tistelbusken. Min
förstfödda kom i knapphål, min sistfödda kom i ram. Hvart
kommer jag?

Och åsnan stod vid vägkanten och sneglade på honom.

— Kom till mig, min allra käraste! Jag kan inte komma
till dig, tjudret är inte långt nog.

Men tistelbusken svarade icke; han stod mer och mer
tankfull; han tänkte och han tänkte ända in mot jultiden, och så
satte tanken sin blomma.

— När ens barn äro väl inne, finner sig en mor i att stå
utanför staketet.

— Det är hederligt tänkt! sade solstrålen. Ni skall också
få en god plats.

— I kruka eller i ram? frågade tisteln.

— I en saga, sade solstrålen.

Här är hon.

*



139.

Hvad man kan hitta på.

Det var en gång en ung man, som studerade till skald;
han ville bli det till påsk, gifta sig och lefva af diktandet,
och det är, visste han, bara att hitta på, men han kunde icke
hitta på något. Han var född för sent, allt var upptaget,
innan han kom till verlden, allt var det diktadt och skrifvet om.

— Lyckliga de menniskor, som föddes för tusen år sedan!
sade han. De kunde nog bli odödliga! Lycklig till och med
den, som föddes för hundra år sedan! Då var det likväl ännu
något att dikta om; nu är verlden utdiktad, hvad skall jag
kunna dikta in!

Han studerade på det, så att han blef sjuk och klen, den
stackars karlen; ingen doktor kunde hjelpa honom, men kanske
den kloka gumman. Hon bodde i det lilla huset vid
landsvägsgrinden, som hon öppnade för åkande och ridande; hon
kunde visserligen öppna mer än grinden, hon var klokare än
doktorn, som åker i egen vagn och betalar rangskatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free