Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 147. Hvad hela familjen sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berömligt i betygsboken och kunna slås med kamraterne i all
vänskaplighet, åka på skridskor om vintern och på velociped
om sommarn, läsa om riddarborgar, vindbryggor och
borgfängelser, höra om upptäckter i det inre af Afrika. Den ene af
gossarne hade dock en sorg dervid, den, att allting skulle
upptäckas, innan han blefve stor; då ville han ut på äfventyr.
Lifvet är den härligaste saga, sade ju gufar, och i den är
man sjelf med.
Det var i bottenvåningen, som dessa barn lefde och tumlade
om; ofvan på bodde en annan gren af familjen, också med barn,
men dessa hade trampat ut barnskorna, så stora voro de: den
ene sonen sjutton år, den andre tjugu, men den tredje mycket
gammal, sade lilla Marie; han var tjugufem år och förlofvad.
De voro alla lyckligt lottade, hade goda föräldrar, goda
kläder, goda andens gåfvor, och de ville hvad de ville: Framåt!
Bort med alla de gamla planken! Fri utsigt i hela verlden!
Hon är den härligaste vi känna. Gufar har rätt; lifvet är
den härligaste saga.
Far och mor, begge äldre personer — äldre än barnen
måste de naturligtvis vara — de sade med leende kring
munnen, med leende i öga och hjerta:
— Hvad de äro unga, de unga menniskorna! Det går inte
alldeles så i verlden, som de tro, men det går. Lifvet är
en sällsam, härlig saga!
Ofvan på, litet närmare himmeln, såsom man säger, när
folk bor på vinden, bodde gufar. Gammal var han och dock
så ung till sinnes, alltid vid godt humör, och så kunde han
berätta historier, många och långa. Vidt omkring i verlden
hade han varit, och från alla verldens länder stodo vackra
saker i hans rum. Der voro taflor från golf till tak, och
flere rutor voro af rödt och af gult glas; såg man igenom
dem, så låg hela verlden i solsken, om det var aldrig så grått
väder utanför. I en stor glaslåda stodo gröna växter, och i
en afstängning der inne summo guldfiskar; de sågo på en, som
om de visste så mycket, som de icke ville tala om. Alltid
doftade här af blommor, äfven vintertiden; och då brann här
en stor eld i kaminen; det var så roligt att sitta och se in i
den och höra, huru det sprakade och knakade.
— Den läser gamla minnen för mig, sade gufar, och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
