Sagor och berättelser / Del 2 / 553 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 150. Den stora hafsormen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

armar, jag har smidiga fingrar; jag har rört vid den, jag skall
nu taga litet hårdare.

Och han sträckte sina smidiga, längsta armar ned till
kabeln och rundt omkring den.

— Den har inga fjäll, sade polypen, den har intet skinn.
Jag tror, att den aldrig föder lefvande ungar.

Hafsålen lade sig längs telegrafkabeln och sträckte ut sig
så långt han kunde.

— Den tingesten är längre än jag, sade han. Men det är inte
längden, som gör det, man måste ha hud, mage och smidighet.

Viljen I ha kunskap och upplysning, sade hon.

Hvalfisken, den unga, starka hvalfisken böjde sig ända ned,
djupare än han någonsin hade varit.

— Är du fisk eller växt? frågade han. Eller är du blott
ett ofvanfrånsverk, som inte kan trifvas här nere hos oss?

Men telegrafkabeln svarade icke; den har det icke på det
viset. Det gick tankar igenom den, menniskotankar; de flögo
på en sekund de många hundra milen från land till land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>