Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 151. Trädgårdsmästaren och herskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentliga herskapet på gården. Ingen af menniskorna der nere
brydde de sig om, utan tålde dessa lågt gående varelser,
oaktadt dessa emellanåt smälde med bössa, så att det kittlade i
fåglarnas ryggrad och hvar enda fågel dervid flög upp med
förskräckelse och skrek: Rak! Rak!
Trädgårdsmästaren talade ofta med sitt herskap om att låta
hugga ned de gamla träden; de sågo icke bra ut, och kommo
de bort, blefve man sannolikt fri från de skrikande fåglarna;
de skulle begifva sig bort åt annat håll. Men herskapet ville
hvarken göra sig af med träden eller fågelvimlet; det var
något, som gården icke kunde undvara; det var något från den
gamla tiden, och den skulle man icke alldeles utplåna.
— De der träden äro nu fåglarnas arfgods, låt dem
behålla det, min gode Larsson.
Trädgårdsmästaren hette Larsson, men det har nu här intet
vidare att betyda.
— Har ni, lille Larsson, inte verksamhetsfält nog i hela
blomsterträdgården, drifhusen, frukt- och köksträdgården?
Dem hade han, dem vårdade, skötte och ansade han med
ifver och skicklighet, och det erkändes af herskapet, men de
dolde icke för honom, att de hos andra ofta åto frukter och
sågo blommor, som öfverträffade hvad de hade i sin
trädgård, och detta bedröfvade trädgårdsmästaren, ty han ville
det bästa och gjorde det bästa. Han var god i sitt hjerta,
god i sitt kall.
En dag lät herskapet kalla honom och sade i all vänlighet
och nedlåtenhet, att de dagen förut hos förnäma vänner fått
ett slags äplen och päron, så saftiga, så välsmakande, att de
och alla gästerna uttalat sin beundran. Frukterna vore
visserligen icke inhemska, men de borde införas, bli hemma här, om
klimatet tilläte det. Man visste, att de voro köpta inne i
staden hos den förnämste frukthandlaren, trädgårdsmästaren skulle
rida dit för att få veta, hvarifrån dessa äplen och päron hade
kommit och då införskrifva ympqvistar.
Trädgårdsmästaren kände ganska väl frukthandlaren; det var
just till honom, han för herskapets räkning sålde det öfverflöd
af frukt, som växte i herrgårdens trädgård.
Och trädgårdsmästaren begaf sig till staden och frågade
frukthandlaren, hvarifrån han hade fått dessa högt beprisade äplen
och päron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
