Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 151. Trädgårdsmästaren och herskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då har den mannen förstått att bringa frukten till en
högre utveckling, svarade herskapet. Hvar enda melon var
utmärkt.
— Ja, då kan jag vara stolt, sade trädgårdsmästaren. Jag
skall säga nådig’ herskapet, att slottsträdgårdsmästaren inte
haft tur med sina meloner i år, och då han såg, huru präktiga
våra stodo, och smakade på dem, så bestälde han tre af dem
upp på slottet.
— Larsson! Inbilla sig inte, att det var melonerna från vår
trädgård!
— Jag tror det, sade trädgårdsmästaren, gick till
slottsträdgårdsmästaren och fick af honom skriftligt intyg på, att
melonerna på den kungliga taffeln kommit från herrgården.
Det var verkligen en öfverraskning för herskapet, och de
förtego icke historien, de framvisade intyget, ja, det skickades
melonkärnor vida omkring, liksom förut med ympqvistarna.
Om dessa fick man underrättelser, att de gingo till och satte
frukt, alldeles utmärkt, och den var uppkallad efter herskapets
egendom, så att det namnet derigenom nu var att läsa på
engelska, tyska och franska.
Det hade man aldrig förut tänkt sig.
— Bara trädgårdsmästaren inte får för höga tankar om sig
sjelf! sade herskapet.
Han tog det på ett annat sätt: just nu ville han sträfva
att häfda sitt namn som en af landets bästa trädgårdsmästare,
försöka att hvarje år frambringa något förträffligt af alla
trädgårdsalster, och det gjorde han; men ofta fick han likväl höra,
att de allra första frukterna, han hade lemnat, äplena och
päronen, egentligen voro de bästa; alla senare arter stodo långt
efter. Melonerna hade visserligen varit mycket goda, men det
var ju ett helt annat slag; jordgubbarna kunde kallas
förträffliga, men dock icke bättre än de, som de andra herskapen
hade, och då rättikorna ett år icke lyckades, så talades blott
om de misslyckade rättikorna och icke om hvad annat godt,
som blifvit lemnadt.
Det var nästan som om herskapet kände en lättnad af att
säga:
— Det gick inte i år, lille Larsson. De voro riktigt glada
öfver att kunna säga: Det gick inte i år.
Ett par gånger i veckan bar trädgårdsmästaren upp friska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
