Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 151. Trädgårdsmästaren och herskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var synd och orätt, sade prinsessan. Han har ju
öppnat våra ögon för en praktblomma, som vi alldeles inte
gåfvo akt på; han har visat oss skönheten der, hvarest det
inte föll oss in att söka den. Slottsträdgårdsmästaren skall
hvarje dag, så länge ärtskockorna ha blommor, bära upp en
åt mig i mitt rum.
Och det skedde.
Herskapet lät saga trädgårdsmästaren, att han åter kunde
gifva dem en frisk ärtskocksblomma.
— Den är i sjelfva verket vacker, sade de, högst
märkvärdig! Och trädgårdsmästaren fick beröm.
— Det tycker Larsson om! sade herskapet. Han är ett
bortskämdt barn.
På hösten blef det en förfärlig storm; den tog till fram på
natten så våldsamt, att många stora träd i skogsbrynet
rycktes upp med roten; och till stor sorg för herskapet, sorg,
såsom de kallade det, men till glädje för trädgårdsmästaren
blåste de båda stora träden med alla fågelbona omkull. Man
hörde i stormen råkors och kråkors skrik; de slogo med
vingarna mot rutorna, sade folket på gården.
— Nu är ni väl glad, Larsson! sade herskapet; stormen har
fält träden, och fåglarna ha begifvit sig till skogen. Här ser
man inte mera något af den gamla tiden; hvarje tecken och
hvarje antydan äro borta. Oss har det bedröfvat.
Trädgårdsmästaren sade icke något, men han tänkte på hvad
han länge hade tänkt, att riktigt begagna den präktiga
solbelysta platsen, som han förut icke kunde förfoga öfver; den
skulle blifva trädgårdens prydnad och herskapets glädje.
De stora kullblåsta träden hade krossat och sönderslagit de
urgamla buxbomshäckarna med alla deras klipta fasoner. Han
bildade här en tät grupp af växter, hemlandsväxter från fältet
och skogen.
Hvad ingen annan trädgårdsmästare hade tänkt på att i
rikt öfverflöd inplantera i herskapsträdgården, satte han här
i den jord, hvar och en skulle hafva, och i skugga och
solsken, allt efter som hvarje art behöfde. Han vårdade det med
kärlighet och det växte i härlighet.
Enbärsbusken från den jydska heden höjde sig i form och
färg som Italiens cypress, den blanka, taggiga jerneken, alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
