Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 152. Loppan och professorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inöfva landets invånare i att skyldra gevär, det är {det} man
i verldens största länder kallar bildning.
— Och hvad kan du lära mig? frågade prinsessfadern.
— Min största konst, sade professorn, att skjuta af en
kanon, så att hela jorden bäfvar och alla himmelns läckraste
fåglar falla stekta ned. Det är något till smäll det!
— Kom hit med kanonen! sade prinsessfadern.
Men i hela landet fans ingen kanon utom den, som loppan
hade medfört, och den var för liten.
— Jag gjuter en större, sade professorn. Gif mig bara
medlen! Jag måste ha fint sidentyg, nål och tråd, tåg och
snören samt magdroppar för luftbalonger; de blåsa upp, lätta
och lyfta; de ge smällen i kanonmagen.
Allt hvad han begärde fick han.
Hela folket samlades för att se den stora kanonen.
Professorn ropade icke, förr än han hade balongen alldeles
färdig att fyllas och stiga upp.
Loppan satt på prinsessans hand och såg på. Balongen blef
fyld, den svälde och kunde knapt hållas, så vild var den.
— Jag måste ha den till väders, så att den kan bli
afkyld, sade professorn och satte sig i gondolen, som hängde
under den. Ensam kan jag inte mäkta styra den. Jag måste
ha en kunnig kamrat med för att hjelpa mig. Här är ingen,
som kan det, utom loppan.
— Jag tillåter det ogerna, sade prinsessan, men räckte dock
loppan till professorn, som satte den på sin hand.
— Släpp snören och tåg! sade han. Nu går balongen upp!
De trodde, att han sade: kanonen.
Och så gick balongen högre och högre, upp öfver molnen,
bort från vildarnes land.
Den lilla prinsessan, hennes fader och moder, och hela
folket med, stodo och väntade. De vänta ännu, och tror du det
icke, så res till vildarnes land; der talar hvart enda barn om
loppan och professorn, tror att de komma igen, när kanonen är
afkyld, men de komma icke; de äro hemma hos oss, de äro i
sitt fädernesland, åka på jernväg, i första klassen, icke i
fjerde; de ha god förtjenst, stor balong. Ingen frågar, huru
de ha fått balongen eller hvarifrån de fått den; de äro
behållet folk, hedradt folk, loppan och professorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
