Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 153. Hvad gamla Johanna berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fötter lågo, så hade han aldrig rest sig mera; den gröna
andmaten hade då blifvit hans svepduk.
Fram på dagen kom Johanna till skräddarens hus. Hon
blef hans hjelp; hon fick honom på sjukhuset.
— Vi ha känt hvarandra, sedan vi voro små, sade hon;
din mor har gifvit mig både öl och mat, det kan jag aldrig
vedergälla henne för. Din helsa skall du få igen, du skall
bli menniska till att lefva!
Och vår herre ville, att
han skulle lefva. Men upp
och ned gick det med helsa
och sinne.
Svalorna och staren
kommo och flögo och kommo
igen; Rasmus blef gammal
i förtid. Ensam satt han
i huset, som mer och mer
förföll. Fattig var han,
fattigare nu än Johanna.
— Du har inte tron, sade
hon, och ha vi inte vår
herre, hvad ha vi då! —
Du borde ändå gå till
nattvarden, sade hon; du har
nog inte varit der sedan
din konfirmation.
— Ja, hvad hjelper det!
sade han.
 |
| Får jag läsa en psalm för dig? |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
