Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 154. Portnyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se pantomimen: Harlekin, förman för tröskarne; der komma
de ned i en sky; det kostar två mark personen.
Och de gingo till Frederiksberg, hörde musiken, sågo de
kungliga båtarna med vajande flaggor, sågo den gamle
konungen och de hvita svanarna. Efter att ha druckit sitt goda
te skyndade de sig derifrån, men kommo dock icke i rättan
tid på teatern.
Lindansen var förbi, styltdansen var förbi, och pantomimen
hade börjat; de kommo liksom alltid för sent, och dertill var
kammarrådet skuld; hvarje ögonblick under vägen stannade
han för att tala med bekanta; inne på teatern träffade han
också goda vänner, och då föreställningen var slut, måste
han och hans fru nödvändigt följa med in till en familj i
förstaden för att dricka ett glas punsch; det skulle bara bli ett
uppehåll af tio minuter, men dessa drogo verkligen ut till en hel
timme. Det talades och talades. Särdeles underhållande var
en svensk baron, eller var det en tysk, det kom kammarrådet
icke så noga i håg, men konsten med nyckeln, som han lärde
honom, kom han deremot i håg i alla tider. Det var
utomordentligt intressant! Han kunde få nyckeln att svara på allt,
hvad man frågade den om, till och med det allra hemligaste.
Kammarrådets portnyckel lämpade sig i synnerhet dertill,
den var tung i axet, och detta måste hänga ned. Handtaget
på nyckeln lät baronen hvila på sin högra hands pekfinger.
Löst och lätt hängde den der, hvarje pulsslag i fingerspetsen
kunde sätta den i rörelse, så att den svängde, och skedde icke
detta, så förstod baronen att, utan att det märktes, få den att
svänga sig, som han ville. Hvarje svängning var en bokstaf,
från A och så långt ned i alfabetet man ville. När den
första bokstafven var funnen, vände sig nyckeln åt motsatt sida;
derefter sökte man nästa bokstaf, och på sådant sätt fick man
hela ord, hela satser, svar på frågan. Osanning var allt i hop,
men i alla fall roligt; detta var äfven så der temligen
kammarrådets första tanke, men den behöll han icke, den gick
med honom alldeles upp i nyckeln.
— Gubbe! Gubbe! ropade kammarrådinnan; Vesterport
stänges klockan tolf! Vi slippa inte in, vi ha blott en qvart att
skynda oss på.
De måste skynda sig; flere personer, som ämnade sig in i
staden, hunno snart förbi dem. Slutligen närmade de sig det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
