Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 154. Portnyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
potatis, sy silkesvantar af gamla silkesstrumpor och kläda
öfver sina sidendansskor, oaktadt hon hade råd att köpa
allting nytt. Hon hade, såsom hökaren sade, ören i bordslådan
och obligationer i penningskåpet. Hon var egentligen en hustru
för apotekaren, tänkte kammarrådinnan, men hon sade det icke
och lät icke heller nyckeln säga det. Apotekaren skulle snart
slå sig ned och få eget apotek, och det i en af de närmaste,
största landsortsstäderna.
Lotta Lena läste ständigt Dyveke och Knigges Omgang med
mennesker. Hon behöll de båda böckerna i två år, men så
kunde hon också utantill den ena, Dyveke, alla rolerna, men
hon ville blott uppträda i den ena, Dyvekes, och icke
uppträda i hufvudstaden, der det fins så mycken afund och der
de icke ville ha henne. Hon ville börja sin konstnärsbana,
såsom kammarrådet kallade det, i någon af de större
landsortsstäderna.
Helt förunderligt föll det sig nu så, att det var just på
samma ställe, der den unge apotekaren slagit sig ned som
stadens yngste, om än icke ende apotekare.
Den stora, förväntansfulla aftonen kom; Lotta Lena skulle
uppträda, vinna seger och lycka, såsom nyckeln hade sagt.
Kammarrådet var icke der, han låg till sängs, och
kammarrådinnan vårdade honom; han skulle ha varma serveter och
kamillte: serveterna om magen och teet i magen.
Det äkta paret bevistade icke »Dyvekeföreställningen», men
apotekaren var der och skref bref derom till sin slägting,
kammarrådinnan.
— Dyvekekragen var det bästa, skref han. Hade
kammarrådets portnyckel legat i min ficka, så hade jag tagit fram
den och hvisslat i den; det förtjenade hon och det förtjenade
nyckeln, som så skamligt har ljugit för henne om: Seger och
lycka.
Kammarrådet läste brefvet. Allt i hop var elakhet, sade
han, nyckelhat, som drabbade den oskyldiga flickan.
Och så snart han kom upp ur sängen och blef menniska
igen, skickade han en kort, men giftigt hvass skrifvelse till
apotekaren, hvilken åter svarade, som om han alls icke hade
sett annat än skämt och godt humör i hela episteln.
Han tackade för detta liksom för hvarje framtida, välvilligt
bidrag till förkunnandet af nyckelns oförlikneliga värde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
