Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver H. K. Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade lust till studier, kunde dock icke följa denna sin böjelse, utan blef
en fattig skomakare, som var missbelåten med sin ställning och sökte
tillfredsställa sina romantiska anlag med att läsa högt ur Holberg eller
Tusen och en natt. Ja, då Danmark ingick förbund med hans egen
hjelte, Napoleon, hade han försökt att gå med i kriget, men misslyckades.
Han gifte sig med en qvinna, som var okunnig och vidskeplig, men som
hade ett godt hjerta, och det berättas om honom, att han snickrade sin
brudsäng af den träställning, hvarpå en greflig likkista hade hvilat. Af
detta äktenskap föddes Hans Kristian, och fadern dog redan i sonens
barndom. Gossen, hvars undervisning var högst tarflig, syselsatte sig
förnämligast med en dockteater, som fadern hade gjort åt honom, och
spelade på den stycken, af hvilka flere voro af honom sjelf. Emellertid
väckte han derigenom uppmärksamhet hos stadens framstående män, på
samma gång han äfven för sitt underliga sätt var föremål för oaflåtligt
skämt af sina jemnåriga kamrater. Nu hade han sommarn före sin
konfirmation haft tillfälle att komma upp på stadens teater, då några af den
kungliga scenens konstnärer gästade Odense. Från den stunden var
teatern målet för hans diktan och traktan, och sedan han var konfirmerad,
lemnade han sin moder, som å nyo gift sig med en skomakare och ville
sätta sonen i skräddarlära, ingen ro, förr än hon tillät honom att fara till
Kjöbenhavn, och han kom också dit i september månad år 1819.
Nu började den pröfnings- och luttringstid, ur hvilken slutligen den
blifvande skalden framgick klar och färdig. Det berättas, att han först
vände sig till en berömd dansör, för hvilken han dansade och sjöng som
Cendrillon, men denne ansåg honom icke vara riktigt klok. Derpå sökte
han upp italienaren Sibony, direktör för musikkonservatoriet, och vid en
middag hos honom, då kompositören Weyse och skalden Baggesen voro
närvarande, sjöng och deklamerade han med en sådan öfvertygelse, att
han föll i gråt. Hans rost, som var vacker, åtog sig då Sibony att
utbilda, och Weyse, hvilken sjelf börjat som en fattig gosse, insamlade en
summa penningar åt honom. Men snart svek det hoppet, ty efter tre
fjerdedels år förlorade han rösten, emedan han var i målbrottet. Han
var då sexton år, och förtviflad öfver sin ställning, vände han sig till
skalden Guldberg, som omfattade honom med välvilja och skaffade honom
någon undervisning samt plats vid teatern, der han uppträdde i en balett
med den sedermera så berömda fru Heiberg, som då var en ung flicka,
samt äfven sjöng i kören, sedan han nu återfått klangen i sin röst.
Men år 1822 afskedades han från teatern. Nu hade han emellertid
börjat, så godt han kunde, skrifva tragedier, och med en af dessa infann
han sig hos då varande teaterdirektören Jonas Collin, hvars bekantskap
gjorde en vändning i hans lif. Tragedien förkastades visserligen, men
genom Gollin hade han för några år fått åt sig anslagen en summa af
konung Frederik VI, hvarjemte han skulle få fri undervisning i Slagelse
latinskola. Det började nu en ny pröfningstid för den arma vildfågeln,
som icke var skapad att sitta i bur. Han sattes in i skolan bland
smågossar i den näst sista klassen och fick till lärare den intelligente rektor
Meisling, under hvars stränga ferla han dock kände sig högst nedtryckt
och olycklig. När Meisling år 1826 förflyttades till Helsingör, tog han
Andenen med sig, men tvånget blef slutligen så olidligt för ynglingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
