- Project Runeberg -  Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid /
180

(1923) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Erik Hasselberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

så gott som oavbrutet lidande, en fortgående suckan efter
(förlossning, en långsam död. »Vilka plågor jag utstått och
utstår;, skriver han sommaren 1894, »kan jag slätt icke
beskriva. Inträfifar ej någon kris, som medför hastigt slut,
utan jag måste av de nu pågående smärtorna, till det
yttersta stegrade, pinas till döds–då har jag för mig en
fasansfull utsikt»1).

Han blev tyvärr sannspådd. Han skulle tömma
smärtans kalk intill dräggen.

Det var ej lätt ’för Arbman att finna sig i det nya
sakläget. Ju skarpare och tvärare avbrott mellan lycka och
ofärd, desto tyngre drabbar den senare. Ju större fallhöjd,
desto hårdare stöt. Ju större ovana att lida, desto större
känslighet för smärtan. Men han fogade sig i sin svåra lott,
ej i stoisk resignation men i ödmjuk underkastelse under
Guds vilja under oavlåtlig bönekamp.

Jag träffade honom i sjukdomens början — han
vårdades då i sitt hem. Han var vid den tiden ännu vid gott mod,
åtminstone för tillfället. »Jag har», sade han, »talat så
mycket om evighetsträngtan, men själv, upptagen, som jag
varit av det myckna arbetet, ej känt den så stark som jag
bort. Men jag har bett Gud verka mera hos mig av
hemlängtan, hirolalängtan, längtan efter det eviga livet. Gud
har nu — fast på annat sätt än jag tänkt mig — hört min
bön genom att sända mig denna sjukdom». Lidandet tilltog
alltmer, plågorna blevo allt svårare att uthärda, mörker
omsvepte stundtals hans själ och ban måste genomleva nya
skiften av trons kamp. God är denna kamp, hade ban en
gång sagt, ty den leder till ett härligt mål. Han fick själv
erfara detta, men först efter att länge ha måst lida ej blott

1 samma brev berättar han, att han för omkring 14 dagar tillbaka,
begagnade ett tillfälligt uppehåll i sjukdomen, hållit en bönestund i
skolsalen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free