Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kall och blek låg Kejsaren i sin stora präktiga
säng. Hela hofvet trodde han var död,
och en hvar sprang bort för att helsa den nya
Kejsaren. Kammartjenarne sprungo ut för
att prata derom, och slottspigorna hade stort
kaffekalas.
Rundt omkring i alla salar och gångar var
kläde lagdt, så att man icke skulle höra att
någon gick; derför var det så tyst, så tyst och
stilla.
Men Kejsaren var ännu icke död. Styf
och blek låg han i den praktfulla sängen med
de långa, dyrbara sidengardinerna och de tunga
guldtofsarna. Högt uppe stod ett fönster
öppet, och månen sken in på Kejsaren och på
konstfogeln.
Den stackars Kejsaren kunde knappast draga
andan. Det var likasom någon hade sutit
på hans bröst. Han slog upp ögonen, och
då såg han att det var döden som satt på hans
bröst och hade tagit hans guldkrona på sig
och höll i ena handen Kejsarens guldsabel
och i den andra hans präktiga fana. Och
rundtomkring, i vecken af de vida sparlakanen,
framstucko underliga hufvuden, några
ganska fula, andra obeskrifligt milda. Det
var Kejsarens alla onda och goda gerningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
