Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
dåniga. Deras kryperi hade således varit för grefven
och fideikommissarien ; om han icke varit detta, så
hade han liksom här fått hjelpa sig sjelf.
Baronen och dennes damer tycktes heller icke
det ringaste bekymra sig om honom. Han tänkte på
huru alltid, när hans eqvipage kört in på en skånsk
herrgård, värden ilat honom till mötes och med de
artigaste ordalag helsat honom välkommen. Här mot-
togs han som en vanlig tjenare, eller rättare, han mot-
togs icke alls.
— Jag får väl dock se till att få reda på hvart
jag skall taga vägen, ty på gården kan jag ej stanna,
— mumlade han ; derefter vände han sig till betjenten,
tog åter af mössan och sade höfligt: — Jag skall
vara informator här. Skulle herrn godhetsfullt vilja
anvisa mig mitt rum.
— När ni ber mig derom, så kan jag väl göra det,
— svarade lakajen nedlåtande. — Följ mig!
Med dessa ord gick han före öfver borggården och
ned till en mindre flygelbyggnad, Fredrik och skjuts-
pojken knogade efter bärande ressakerna. Det förvå-
nade betjenten att en informator hade tre koffertar,
men det föll honom icke in att röra vid någon al
dessa, deremot tillkallade han en stallpojke, som fick
hjelpa skjutspojken att bära de två koffertarne.
När de kommit in i förstugan till flygelhuset vände
han sig till den nykomne, pekade på en dörr till höger
och sade:
— Det är herrns rum, till venster hafva jag och
de andra kammartjenarne våra rum.
Blodet steg den nye informatorn upp i hufvudet,
men han beherskade sig, tog upp en silfverriksdaler,
räckte den åt betjenten och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
