Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam omkring mig så att han alltid höll sig mellan
mig och hajen, gäckande hans anfall och
uppmuntrande mig.
»Det blev något krångel med dävertarna och nu
hålla de på att rigga ut fallen», förklarade han en
minut senare och dök under för att avvärja ett
nytt anfall.
Skonaren låg nu på trettio fots avstånd, men jag
var alldeles slut. .. jag förmådde knappast ta ett
simtag till. Man kastade till oss ändar från fartyget,
men de voro för korta. När hajen märkte att han
inte led någon skada, blev han djärvare. Flera
gånger var det nära att han fått tag i mig, men
alltid kom Otoo emellan, innan det var för sent.
Naturligtvis kunde Otoo mycket lätt ha räddat sig.
Men han höll sig bredvid mig.
»Farväl, Charley! Nu är det slut med mig»,
flämtade jag.
Jag visste att det var så och att jag i nästa
ögonblick skulle kasta upp händerna och så gå under.
Men Otoo skrattade mig i ansiktet och sade:
»Jag skall visa er ett nytt trick. Den här hajen
skall få så han minns det.»
Han sam in bakom mig, just där hajen var i
färd med att rusa på mig.
»En liten smula mer åt vänster», ropade han.
»Där ligger en ända i vattnet. Till vänster, herre,
till vänster!»
Jag ändrade kurs och sträckte ut — jag var nu
nästan medvetslös. Då min hand gripit om
tågändan, hörde jag ett rop från däcket på skonaren.
Jag vände mig om. Otoo syntes inte till. Nästa
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
