Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mauki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en låda tobak, några knivar, yxor, pärlor och
kali-kåstycken, vilka han skulle betala med sitt arbete
på plantagen. Mauki var förfärligt rädd, när man
förde honom ombord på skonaren. Han var ett
lamm som leddes till slakt. Vita män voro några
fasansfulla varelser. Det måste de vara, annars skulle
de aldrig vågat att fara längs Malaita, endast två
på varje båt med en besättning av femton till tjugu
svarta och ofta så många som sextio eller sjuttio
svarta nyvärvade arbetare. Härtill kom faran av
anfall från strandbefolkningen. Sannerligen måste
inte vita män vara fruktansvärda. Dessutom ägde
de några underliga djävulsverktyg, bössor som sköto
ideligen utan att laddas, och tingestar av järn och
mässing, som satte skonaren i gång, fast det inte
var någon vind, och lådor som talade och skrattade
alldeles som människor. Ja, han hade till och med
hört talas om en vit man som kunde ta tänderna
ur munnen och sätta dem tillbaka när han ville.
De förde ner Mauki i kajutan. På däck gick den
ene vite mannen och höll vakt med två revolvrar
i bältet. I kajutan satt den andre vite mannen med
en bok framför sig, vari han ritade underliga
tecken och linjer. Han såg på Mauki som om han
varit en gris eller en fågel, allt under det han
fortfor att skriva. Så höll han ut den där stickan
han skrev med och endast därigenom att Mauki
vidrörde den med sin hand hade han förbundit
sig att under tre år arbeta på de plantage som
tillhörde Moongleam Soap Company.
Ombord funnos också andra svartingar från
ställen som han aldrig hört talas om, och när den
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
